SBCC

Att vara ledig och inte ha något att göra är definitivt på gott och ont. Visst, det är skönt att inte ha något man måste göra, att kunna slappa. Men man får samtidigt tid att tänka, på saker man annars förtränger. Igår var en sån dag. En inte-ha-något-speciellt-att-göra-dag. Vilket ledde till att jag ömsom satt vi datorn och chattade, ömsom låg i sängen o läste HP. När jag pratar med folk där hemma inser jag följande: visst, det är jag som har bestämt mig för att åka hit, och jag vill absolut vara här, men när jag bara får höra hemifrån att "du lämnar oss" och "hur ska vi klara oss utan dig" så är det faktiskt egentligen tvärtom. För ni har andra personer som ni kan va med, prata med, som ni kan ge olika uppgifter. Jag har ingen här. Än. Och samtidigt blir jag lätt ersatt hemma. Nej tack, jag vill inte ha några "nej, men så är det inte"-svar. För jag vet att ni inte gör så för at ni vill det. Men det känns så ibland ändå. Särskilt när man har hemlängtan och skulle göra typ vad som helst (förutom att köpa en flygbiljett och åka hem förstås) för att träffa någon av alla de man saknar.. Jag vet, som sagt, att detta är ett val jag har gjort, och ännu ångrar jag ingenting. Men det skulle underlätta om ni iaf slutar anklaga mig för att åka iväg, även om det är på skämt så känns det inte alltid så. Typ så kändes allt igår. Idag har jag haft saker att göra, så jag har inte hunnit tänka så mycket. :o)

Det stod i informationen vi fått, att vi skulle få frukost på skolan när vi kom dit, men jag var hungrig så jag käkade innan vi åkte hemifrån. Vilket var tur. Continental Breakfast = Muffin/ Wienerbröd och ett glas juice eller kaffe. Åt iofs en chokladmuffins men frukost? Njae.. För att registrera sig skulle man sedan ställa sig i kö efter efternamn. A-I, J-O, P-Z. Självklart var P-Z-kön den som gick absolust söligast.. Men jag hade inte speciellt bråttom, so I guess it does not matter. Lade märke till att säkert varannan människa pratade svenska. Resten snackade japanska eller nåt sånt. Väl framme hämtade man en mapp med massa papper och en kalender (damn it, jag borde ha väntat med att köpa en...) och så prickade de av en. Sen var det bara att vänta. På att en snubbe ropade att P-Z skulle följa med honom och de gröna ballongerna till en sal med mysko stolar. Well, en massa människor o proffessorer o rektorer o stuff introducerade sig och berättade om skolan o att den var jättebra osv. Två gånger tyckte de att det var roligt att ta reda på hur många av olika nationaliteter som var där. Japan?? Jaha, några stycken, ja det brukar ju va så. (Japanerna hade tå tolkar). Korea då?? Jaha, ja jag tänkte väl det. (Koreanerna hade en tolk). Kina?? Några stycken ja.. (Kineserna hade en tolk). Och sen landet som brukar sicka hit många studenter: Sverige?? Jo, precis hehe. (Typ halva salen, och vi fick minsann ingen tolk...) Övriga då?? Danmark, Nederländerna, Ekvatorial Guinea, Sydafrika, Zimbabwe, Vietnam, Sri Lanka. Typ. Bara internationella idag. En massa snack om att om du inte har det här och inte det här, om detta är ogiltigt och om detta har gått ut, så kommer du varken ut ur eller in i USA igen, och gå och prata med oss genast för vi har antingen 15, 21 eller 60 dagar på os att fxa det, osv. Woopsie, råkade stänga av lite ibland.. Iaf när tolkarna skulle översätta allting, eftersom jag varken kan kinesiska, koreanska eller japanska..

Ordet workshop brukar betyda något spännande och kreativt, iallafall för mig. IBS-workshopen var ganska ospännande.. Vi satt i ett klassrum med minimala bänkar, med fastsittande stolar. Sen fick vi höra en massa om skillnaderna mellan de svenska skolorna och den amerikanska. Om någon känner för att visa detta för vår käre Flycht, so feel free! Så vad lärarna förväntar sig av oss är följande:
- Gå till varenda lektion. Efter 2 frånvarotillfällen stryks man från kursen (även om man är sjuk? hm didnt get that..) TVÅ!!!!! Det är minsann inga 20%.. Så nej, inget skolk.. Är man frånvarande under de två första veckorna är man så gott som stekt..
- Var i tid och stanna tills lektionen är slut. (Halva min förra klass hade varit avstängd redan innan vi började...) Kommer man kvart över så blir de typ skitsura o skämmer ut en inför hela klassen.. Superläskigt..
- Inga omprov! Det gäller alltså att studa som en dåre och sätta bra första gången, eftersom man inte får göra om det, och alla prov räknas till slutbetyget..
- Lämna in saker i tid. Och då menar jag verkligen i tid. Inga undanflykter. Well, tack MP för att ha lärt mig något under de här åren.. Förhoppningsvis ska detta gå bra..
- Fråga om det är något du inte fattar. Ajdå..
Om man åker ur en kurs, eftersom du har varit frånvarande mer än två gånger t ex, så måste man desperat söka något nytt, eftersom man måste läsa minst 12 units för att inte bli av med sitt visum. Dessutom måste man sätta betygen över C i alla kurser för att få behålla visumet.. Det är inte utan att man blir lite rädd alltså.. Man ska räkna med att för varje timme i skolan spendera två utanför, med läxor o sånt stuff.

Vi fick våra scheman, även om jag redan har fått mitt. Inga ändringar som tur var. Mitt schema ser ut som följande:
Måndag: 10.30-12.50 Cinematography, 1.00-3.20 Non-Linear Editing, 5.15-9.20 Screenwriting
Tisdag: 10.30-12.50 Film and Video Production
Onsdag: 10.30-12.50 Cinematography, 1.00-3.20 Non-Linear Editing
Torsdag: 10.30-12.50 Film and Video Production
Soft, inte sant? Lediga fredagar och stuff. Ja, iallafall så i november så får vi välja två individuella val inför vårterminen. I vår kommer vi att läsa Film and Video Production II, Internship och då som sagt två valfria kurser. Vi får välja mellan:
Motion Graphics
Documentary Filmmaking
Directing for the camera
Non-Linear Editing II
Commercial Video Applications
Vad tycks?? Som sagt, November.
En liten, eller ganska stor, rundvandring på skolan som inte tillförde så jättemycket. Varmt var det dock.. Lunch bestod av helt okej mackor och sallad. Utsikten var underbar..
Gick till bussen via bokhandeln på skolan. De hade en massa onödiga prylar, massa snygga SBCC-kläder och så all kurslitteratur. Vi har inte fått vilka böcker exakt vi kommer att behöva, men jag tittade igenom det som fanns på hyllan för Film Studies. Verkar intressant! Fick vänta lite på bussen på skolan, sen på Transit Centret och sen visste jag inte var bussen skulle stanna så jag åkte lite för långt. Fick gå tillbaka. På vägen hittade jag nåra kundvagnar...
Och lite fina målningar på vägen, som jag tyvärr inte kan ladda upp här, för jag vill inte riskera avstängning från bloggen. Vill du se dem, så be mej mejla, så hemska är de inte.. Undrar bara varför någon vill måla obscena bilder på en cykelväg, ca två meter från varandra.. Tog en liten foto-runda på Verano Courtyards, så att jag kan tillfreda era behov av att se hur jag bor.














Läste klart Harry Potter, men kan tyvärr inte diskutera och uttrycka mina tankar och känslor här eftersom jag är säker på att det skulle göra någon upprörd och möjligtvis göra att kontakten bryts med den eller de personerna. Vilket jag inte vill riskera. Jag tänker därför skapa en ny blogg med bara HP-tankar. NOT. Är inte besviken iallafall, även om det känns som om jag borde vara det. Bra läsning iallafall! Så nu har jag ingenting att läsa, får titta igenom min gamla hemkunskapbok som jag klokt nog tog med mig.

Corinnes pappa, snäll som han är, köpte cyklar till oss idag. En blååå. Som heter Huffy. Du såg en bild på den alldeles nyss. Fin iaf! Så nu ska jag motionera! Stefan hjälpte oss även att justera höjd på sadel och styre. Najs! Middag på Taco Bell!!!! Problemet är att jag har haft för höga förväntningar på det stället.. Jag menar, fråga vem som helst, och de kan intyga att jag har tjatat om Taco Bell sedan jag var här för tre år sen. Och så bra var det faktiskt inte... Åt inte ens upp min meny nummer tre.. Nej skräpmaten får nog klara sig utan mig för det mesta.. Sade hejdå till Stefan, som åker hem imorrn. Han har verkligen hjälpt oss! Kaitlins headset har anlänt så jag pratade lite med henne på Skype. De amerikanska Lovewell-sweden-peepsen ska va med i Kaitlins mammas radiokanal på söndag, kl 4 lokaltid, dvs, kl 10 på kvällen svensk tid. www.kandeeg.com, bli medlem, gå in på home, och sen listen live. Kostar inget, men ni får höra kaitlin, katie, omri, sam, morgan o hm did i miss someone? Iaf, det kan va kul att lyssna på. Går att höra i efterhand också.

Ni ska veta hur enormt skönt det är att känna att jag kan sova typ närsom helst. Om jag är trött på eftermiddagen kan jag sova en timme, om jag är trött på kvällen kan jag lägga mig tidigt. Det finns nästan inga måsten, som det gör hemma. Jag behöver lite tid att sova in all den förlorade tiden det senaste året. Problemet är att jag ror att mina lägenhetskompisar tycker att jag är ganska tråkig. De går runt och klagar på en massa saker med Verano Courtyards. Obvious things som att det fattas grejer som det stod att här skulle finnas men också typ att det ligger så långt från centrum och att här inte händer något. Och sure,är man van vid att bo i centrala Malmö så kanske detta är lite off, men det är lika långt till SBCC som det har varit till Vipan.. Dessutom tycker jag att det är skönt at det inte händer så mycket. Att man kan ta det lugnt. De planerar att flytta så fort som möjligt, men jag stannar gärna här. Är det något fel på mig? Nu när vi har cyklar kan man ju bara cykla in till centrum, I bet att det går snabbare än att cykla från Sandby till Lund.. O sen får vi gratis busskort.. Sen kan man ju inte festa, eftersom alkoholgränsen är på 21. Passar mej utmärkt. Bil vill de ha också. Alla har körkort, utom jag. Inga spydiga kommentarr, tack. Jag klarar mig bra utan. Alla är 88or eller äldre. Jag är van. Idag på campus kunde man signa upp för en massa olika aktiviteter, t ex surfing, hajsafari o friendship partners, där man kan lära känna en inföding och ett par gånger i månaden anordnar denne aktiviteter för sig själv och sin internationelle vän. Gratis. Kände inte för det. Signade inte upp för något. Gör jag fel? Borde jag ta mer vara på det här året? Än att planera att spendera tiden på Verano Courtyards, off från downtown, och plugga... Vill bara inte riskera att boka upp mig så mycket som jag har gjort de senaste åren. Vill ta det lugnt, plugga, relaxa och så.. Inte stressa för att hinna med 1000 aktiviteter, ut och festa o massa sånt.. Det är så det känns just nu iaf..

Tini, min rumskompis, är underbar! Openminded och jätteglad! Supernajs verkligen!! Tyvärr knakar ovansängen.. Men det är ju inte hennes fel...

Tips på hur man kan slippa hemlängtan förresten? Kanske inte borde ha så mycket kontakt med alla... En sak med bloggen, men MSN är kanske överflödigt. Äh, det minskar nog ändå när jag börjar skolan. Och jag vill ju ha kontakt med er.. Jag hoppas att det löser sej, annars får jag vidta drastiska åtgärder.. Saknar er iallafall! Och älskar er! (both in the swedish and the american way..) <3