Slipping through my fingers

Yep var och såg Mamma Mia! på premiärdagen igår med Anna. Var faktiskt ganska excited (upprymd) att se hur de lyckats framställa en faktiskt riktigt bra scen-musikal på film. Jag blev besviken. Egentligen var det väl som väntat; mycket fåniga övergångar från prat till sång och extremt onaturliga koreografier. Det är klart att det nästan måååste bli så om man filmar en musikal, men de hade deff kunnat lyckas mycket bättre. 

     

Jag kände att musiken inte riktigt gjordes rättvis. Dels tycker jag inte att skådespelarna sjöng bra nog (och det var få av dem som var starka genom hela filmen, inte ens Meryl Streep), dels så var de tekniska övergångarna till musik sjukt kassa. Jag rös varenda gång. Filmtekniskt sett var det heller inget mästerverk. Vissa av bilderna var jättefina, men många klipp var bara konstiga.

Jag är glad att jag såg den men kommer nog inte se den igen på ett bra tag och jag vet inte om jag skulle rekommendera den. Men musiken i sig är ju bra och visst fanns det bra skämt och fina moments, så vill du fördriva 2 timmar och har 100 spänn till övers så varför inte. 

Bilder från "Slipping through my fingers" som nog är min favvolåt i hela musikalen. Troligtvis för att jag inte har hunnit höra den 100 miljoner gånger redan:

School bag in hand, she leaves home in the early morning

Waving good bye with an absent minded smile

I watch her go with a surge of that well-known sadness

And I have to sit down for a while

Slipping through my fingers all the time

I try to capture every minute

The feeling in it

Slipping through my fingers all the time

-----

Har min första hemma-hela-dagen-dag sen jag åkte till USA, och det är sjukt chill och skönt. Packar. Städar. Pratar lite med familjen. Lyssnar på Oh Laura. Ska äta korv.

Funderar på att börja skriva på engelska istället, och kunna bredda målgruppen. Får se hur det blir med det.

Åker till O-hamn på måndag, amerikanerna kommer imorrn. 

You'll get paid, hallelujah!

Bara en liten video från genrepet av gospel-låten "Everybody's Got A Price":

Idag ska föreställningen filmas och jag ska sen redigera den. Dessvärre har jag inte fått någon som helst info om hur det kommer bli, jag vet bara om EN kamera so far och det bådar inte jättegott... Men jag ska göra mitt bästa!

Break a leg everyone; closing night!

Fourth of July

Mm precis, idag är det amerikanernas nationaldag som jag får bevittna för andra gången i mitt liv. Förra gången var tre år sedan, i Oregon med grillmat och fyrverkerier. Idag var det tänkt att vi skulle till Spanglers (eftersom vi är lediga från Lovewell så att folk kan vara med sina familjer och göra traditions-saker och sjunga nationalsången), men det blev inte så. Istället tänkte vi ta sovmorgon och kolla film och chilla och vila armarna. 

Gårdagens föreställning gick såååååå himla bra! Gaaaaaaah! Självklart fanns det småtabbar (som att hela vår object-song gick crap för att vi inte hunnit öva så mkt eftersom vi fick koreografin precis innan lunch igår...), men känslan att uppträda inför publik är bara så najs! :D Och i Finalen, när alla står upp o applåderar o alla på scenen bara är så grymt glada och man bara kramas o skrattar o sjunger o skriker. Aaaaaah! 

Vi hade cast party hos Luke, som bor i ett helt grymt gigantiskt hus... Det ryktas att vi ska till Brielle på söndag och att hon bor i ett ännu mer grymt gigantiskt hus. Med pool med grottor...?

Det var kul hos Luke iaf! Badade lite, käkade pizza, snackade med folk. 

Här kommer lite bilder från igår:

Brielle, sminkad och redo! Mycket duktig tjej; dansar och sjunger.

Jared och David, sötaste killarna i världen. Jared har en röst som få, får gåshud av att tänka på öppningsnumret... David spelar morfar i en scen, och han gör det så himla bra!

Sandwich, oh Sandwich. Scott egentligen, men ingen kallar honom det. Ägare till jättebadankan som vissa av er har sett på Lovewell-bloggen. Kommer till Sverige för Lovewell i sommar. Smått galen :P

Ryan McCall. Music Director. Sjukt skön kille som jag kommer sakna massor.

Benji och Eric som the Belief Keepers. Benji går gymnasiet i Sthlm och är en grym dansare. Flemons är en smått galen amerikan som också kommer till Sverige i sommar.

O! say can you see by the dawn's early light
What so proudly we hailed at the twilight's last gleaming.
Whose broad stripes and bright stars through the perilous fight,
O'er the ramparts we watched were so gallantly streaming.
And the rockets' red glare, the bombs bursting in air,
Gave proof through the night that our flag was still there.
Oh, say does that star-spangled banner yet wave
O'er the land of the free and the home of the brave?

Dimma

Jag är så inne i Lovewell-dimman nu att jag ber om ursäkt för att det är det enda jag kan babbla om. Tips: efter 3 augusti är det slut. Och nån gång fram i oktober släpper det nog.

Idag har vi öööövat! Två dygn kvar, knappt, och supermycket kvar att stagea. Idag har vi lärt oss da Finale, som kommer bli supermaffig. Stämsång. Yay min favvo. Vi har även finishat en stormscen; med stepp(hm hur stavar jag det på svenska?)-regn och dans-vind och jag är en basketbollkorg. Det är inte det lättaste ska jag be att få tala om. Nu tackar jag Erin (vår koreograf) för att hon har tvingat oss göra armhävningar, för att hålla armarna uppe i en cirkel framför sig i typ 6-7-8 minuter är lite småjobbigt.

Ikväll lekte vi the handgame. Snabb genomgång för er som ine vet: alla sitter på golvet och är tysta och blundar, ledarna parar ihop en två o två utan att man vet vem man sitter framför, man hittar varandras händer och känner på dem/leker med dem/osv i typ 5 minuter, sen ställs man upp och flyttas runt och sen ska man försöka hitta varandra igen - utan att titta och utan att prata. Jag fick Angela. Vi hittade varann rekordsnabbt. Då får man kolla på hur alla de andra försöker hitta sin partner. Jag ÄLSKAR the handgame!

Finale:
This is your truth now

This is your family

This is your road to self discovery

This is your challenge now

Finding your way

We're bound

Bound to the moment we're living

We're bound

Bound to believe in what we're given

We're bound

Bound to be proud of our decisions

The pages of our lives