English only

Det är kallt. Okej, klockan är sju på morgonen och fönstret har vatt öppet hela natten, men jag fryser. Det står en palm utanför mitt fönster. I kylskåpet finns det amerikansk mat o min garderob rymmer saker som får plats i en stor o en liten resväska.. Om jag längtar hem? Mm, lite iallafall...

Mamma, pappa o Olle körde mig till Kastrups flygplats. Checkade in bagaget o sånt, o allt verkade va som det skulle. Sen åt vi frukost innan de lämnade mig till mitt öde ovanför rulltrapan. Jag grät bara nästan, nästan. Fick stanna upp o andas så at säga. Sen var det bara att följa strömmen mot säkerhetskonrollen, vilket alltid är läskigt. De ville att jag skulle packa upp min laptop o lägga den i en egen låda. Jag pep iallafall inte när jag gick igenom sen. Tack för det.. Hade ca 20 minuter innanför, innan de släppte numret på gaten. Gick runt lite bland taxfree-shoparna o försökte att inte se så liten ut som jag kände mig. När numret på gaten kom upp på tavlorna rörde jag mig ditåt (C19, om jag inte minns fel, kl va ganska tidigt o jag va i ganska många gatear den dagen..). På vägen hittade jag en liten affär som sålde jelly beans, vilket fick mig att tänka på Carrie o David R, så jag köpte lite sådana. Kön till passkontrollen var låååång, o de hade bara en kassa öppen så efter en stund tog jag upp min iPod för att fördriva tiden. Då öppnar de såklart en kassa till o sen går det jättesnabbt. Well, inte mig emot.. I väntan på att gaten ppnade o vi ficka boarda planet började jag läsa Hary Potter! Oooooh.. Jag har faktiskt klarat mig 3 veckor utan att få reda på någonting mer än att någondör på sida 18.

Flyget mellan Köpenhamn o Manchester gick hyffsat smärtfritt. Ingen gratismat.. Läste lite, slumrade lite. Det var sen det började bli läskigt. Jag är ingen sån som är rädd för start o landning, o när planet väl är uppe så märker man ju knappt av att man är på ett flygplan, förutom att det är obekvämt att sitta still.. Ja, så vi gick av planet, hade alla väskor med mig. Sen skulle jag ju byta plan, dvs jag borde ju gå vänster mot Transfer istället för rakt fram mot exit. Det var bara en till som gjorde som jag, vilket var lite läskigt.. Ville verkligen alla andra stanna i Manchester?? Jag har märkt at flygplatser består av en massa långa korridorer... Den här slutade vid en disk där man skulle visa lite papper o sånt för en snubbe som snackade - brittiska!!!!! Här har vi ett bevis på att svenska engelsklektioner inte har något som helst att sätta upp emot praktisk erfarenhet. Jag har precis spenderat 3 veckor med att snacka amerikanska. O efter 12 år i skolan (varav 9 med engelskundervisning) kan jag inte fatta vad en brittisk snubbe fösöker säga till mig.. Efter att han hunnit bli lite irriterad o slutligen lyckats få mig att visa de pappren han ville se, skickade han ner mig en trappa där jag skulle vänta på en buss som skulle ta mig till rätt terminal. Flyget hade varit ca tjugo minuter försentat till Manchster o nu tickade tiden, medan jag väntade på att bussen skulle gå. Mitt flyg vidare mot LA skulle gå om enbart fyrtio minuter. När vi kom fram till terminalen (3) var det dags för nästa säkerhetskontroll. Där den jäveln (ursäkta språket) talar om för mig (på brittiska) att jag bara får ha en väska i handbagaget. !!!!!!!!!!!!!!!!!! "Can you fit one of your bags into the other?" Eeeeeh, NEJ! Både min ryggsäck och min datorväska är fullpackade.. Jaha så vilken väska vill jag lämna i Manchester, Storbritannien?? Min ryggsäck med digital systemkamera o extern hårddisk (med hela Lovewell-filmen på sig), eller datorväska med min sprillans nya bärbara MacBook o Harry Poter? Som tur var slapp jag välja, "since this is not your fault, they should have told you in Copenhagen, you can have them both with you". TACK!

O jag hade inga vassa föremål i mina väskor heller, hade inte snott några vassa knivar efter säkerhetskontrollen i Kph. Så jag fick gå upp för trappan o sätta mig o vänta på mitt plan mot Chicago. Mm, precis, jag måste gå av, immigrera, hämta bagage, checka in bagage o ta nästa plan mot LA, i Chicago. Jippie.. Ja, iallafall så skulle planet gå från Manchester 10.40. Men det stod på tavlorna att det skulle gå 12. Ja, jag må va lite korkad men jag ville va säker på att det var rätt plan, eftersom det stod mot Chicago, o inte LA som jag trodde att det skulle göra, o det stod inte att det var försenat, bara att det skulle gå kl 12. Så jag gick fram till disken o frågade om det var som jag trodde. Varpå mannen som stod där kollade på mig som om jag var dum i huvet, och svarade med ett jävligt (ursäkta igen) överlägset leende, att ja det är försenat. Om man nu inte gillar såna frågor, o tycker att turister e dumma i huvet så bör man nog tänka på att byta jobb.. Slog mig ner på en stol och stresskäkade upp mina jelly beans. Läste lite Harry Potter under de 45 minuterna innan jag fick reda på vilken gate jag skulle till. Gick dit och satte mig ner, läste lite. Kom på att jag kanske borde ha ett boarding pass, så jag gick fram till disken. "Yes, we have waited for you" Woopsie.. Bara för att jag inte hör när de ropar upp mitt namn med brittisk accent.. Sen fick jag snacka med en snubbe, som jag faktiskt förstod vad han sa. Först var han väldigt förtroendeingivande, snackade en massa o så. Men sen bad han att få se mitt pass o då började han tvivla på mig. För på mitt pass så står det ju att jag heter Träff. Vilket jag ju gör. Men för ett otränat öga kan det tyckas som att jag heter Traff. Okej, no big deal. Men när amerikanska ambasaden gör om ä:et så blir det ae. Dvs på mitt visum står det att jag heter Traeff. Gaaaaah, what if I'm a terrorist!!!!????!!!??!!!?! Bara för att jag råkar bo i Sverige o ha en nationell bokstav i mitt efternamn.. Så han var tvungen att checka med sina vaktkompisar. Okej då, du är nog dig själv. Tack. Sen alla frågorna: Vem har packat din väska????? Var har din väska varit sen du packade den????? Har du några bomber??????? Har någon givit dig något???????? Har du något som inte är ditt???????? JA JAG ÄR TERRORIST!!!!! Sen fick jag mitt boarding pass o fick gå o sätta mig o vänta på att bli påsläppt på planet. Sen att jag inte fattade att jag var tvungen att vänta på min "grupp", nr 6, är ju en sak, men sen kom jag iaf på planet. O var får jag sitta? Vid nödutgången... dvs jag måste slänga upp allt mitt bagage i luckan... Tom med min dator (Carl-Gerard)..

Flygresan gick helt okej. 7 h. Läste, lyssnade på musik och kollade inte på TV. Sen skulle man ju fylla i lite papperslappar för att få komma in i landet. Det gjorde jag ganska tidigt. Sen lät jag pennan sitta i plastfickan liksom, naturligt. Slumrade ite o när jag vaknade var pennan borta. Då satt snubben på andra sidan gången o skrev sina lappar med min penna. Nej, det kunde inte ha varit hans, för han va britt o Gymnasieskolan Vipan ligger inte i Manchester.. Okej, han fck väl låna den då, men han gav ju inte tllbaks den sen.. Så efter typ ett par timmar fick jag be honom om att få tillbaka min penna som han inte hade frågat om han fick låna.. Maten var faktiskt ganska okej. Lunch: kyckling o potatis, chokladkaka. Middag: pizza, sån där god smörkaka. Namnam. Sen landade vi alltså i Chicago. Immigrationen gick ganska bra, hon som skulle kolla så vi fyllt i allt rätt blev hyffsat irriterad för att jag inte hade fyllt i allt från I-20-dokumentet på andra sidan lappen, där det stod at man inte skulle fylla i något.. Sen fick jag ge fingeravtryck o kolla in i en kamera o lite sånt. Allt mitt bagage hade följt med till Chicago iaf. Hämtade ut det, gick igenom tullen. "How long are you gonna stay in the US?" "Til May.." "Student?" "Yes" "Go!".. Okej.. Checka in bagaget igen, o sen ta tåget till terminal tre. Trååååångt!!! Missade två tåg, för att det blev fullproppat, sen när man äntligen kommer fram, ja då byter de destination för tåget, så man måste backa igen. Sen får man vänta två tåg till... Jaja, sen var det dags för säkerhetskontroll igen. Det gick smärtfritt, igen.

Jag hade faktiskt tänkt kolla på Spiderman 3 på planet, men när jag vaknade av "We're about to go down in LA in ten minutes" fattade jag att jag hade missat den chansen.. Av sammanlagt 14 timmar på flyg sov jag ca 4-5. Det var himla skönt att slippa immigrera i LA, utan man kunde gå direkt o hämta ut väskorna. Och ja, jag fick båda. Tack. Mamma hade boka min natt på hotellet o sa att det gick bussar från terminalen liksom. Vilket var rörigt. Först hittade jag helt fel, sen blev jag tillrättavisad o sen dröjde det så länge till bussen kom at jag trodde jag stod fel igen. Sen när bussen kom fram insåg jag en sak som jag lyckats förtränga: folk i det här landet vill ha dricks... Jag är askass på sånt, men han fick fem dollar, ingen aning om det är lagom.. Sen kom det förstås en snubbe med bagagevagn o bad om att få hjälpa mig. Okej, väskorna var faktiskt ganska tunga och jag förberedde ytteligare lite pengar till dricks. Men sen skulle jag stå i kö för att checka in, o då gick han, så när jag var klar tog jag väskorna från vagnen och släpade själv dem till hissarna. Sen fattade jag ju inte rumsnumren, så trots att jag hade rum 758 åkte jag med upp till våning 9, innan jag insåg at jag skulle till våning sju såklart. Mitt rum låg typ längst bort i korridoren, och väl därinne placerade jag väskorna innanför dörren, bytte om till pyjamas, borstade tänderna (i klorat vatten), smsade mamma o Corinnes pappa, o gick o lade mig. Jag fullkomligt älskar amerikanska hotell! Eller iaf sängarna! En enkelsäng kan man lägga sig på tvären o sova i. Somnade som en stock, o vaknade tjugo i sex. O var pigg. Gick upp och tittad ut genom fönstret. Möttes av morgondimma, flygplan, palmer o amerikanska flaggor. Läte lite Harry Potter o svarade inte när pappa ringde. Av två anledningar. 1. Det skulle kosta mig alldeles för mkt pengar. 2. Klockan var sex på morgonen o had det varit en normal dag så hade jag sovit.

Jag had bestämt med Corinne att vi skulle käka frukost klockan åtta, så vi träffades utanför hissarna. skönt att kunna snacka lite svenska, skånska, igen. Corinne är från Malmö, ska bo i samma lägenhet som mig, och plugga samma sak. Vi käkade frukostbuffe (muuuums) o tog sedan en taxi till biluthyrningen. Hämtade ut bilen som hennes pappa hyrt och började sedan vår resa mot Santa Barbara. Det tog ca 2 timmar. Kalifornien ser ut som en blandning mellan öken, Spanien o Grekland. Husen är sådär vita o sånt, o landskapet är brunt. O bergigt. Vi missade Hollywood-skylten. När vi kom fram till Verano Courtyards möttes vi av en amerikan o en fransyska som jobbar här och som visade oss till rätta. Dvs till lägenhet nummer 17. Där vi möttes av Maria (från Uddevalla), Victoria (från Smögen) o Stina (från Örebro), våra nya lägenhetskompisar. Corinne delar rum med Victoria o Maria, men Victoria ska flytta om två veckor. Stina ar singelrum, och min rumskompis har inte kommit än, men jag har hört rykten om att hon ska va tysk. Vilket får skylten på dörren att makea sense. "English only". Vi fick dock dispens (felstavat) när vi bara var fem svenskar.. Jag valde undersängen i våningssängen, som faktiskt är väldigt bred :) Packade upp mina väskor o proppade in innehållet i garderoben o på skrivbordet, eftesom här inte finns någon hylla eller byrå eller något. Men det är lugnt. Får väl hålla mig ifrån att köpa så mycket.

Corinnes pappa, Stefan, körde oss till en mall, så att vi kunde köpa mat. Det är något av det svåraste jag har gjort hittills.. Handla till sig själv. O dessutom i ett nytt land. Alla vuxna som följer min blogg kan sitta o småskratta åt mina tappra försök att leva studentlivet på rätt sätt. Det jag köpte var iaf följande:
20 klädhängare
Schampoo, balsam o tandkräm
Tvättmedel (ingen aning om det blev rätt, men jag köpte samma som de andra svenskarna..)
Storpack med makaroner
Ägg
Mjölk
Smör (Jaha, vilken sorts smör ska man ta då!?)
Två olika pastasåser, en med ost o en med vitlök/svamp
6-pack bagels
Ett paket frukostflingor (Rice Crisp, inte choklad, socker, färgämnesjox)
Äppeljuice
2 dunkar vatten (!!!)
Plåster (kan faktiskt vara bra att ha..)
Philadelphia-ost
Vanlig ost
Bacon
3 röda äpplen
Potatis
Till ett pris av 54,47 dollar. Hjälp!!! Jaja, det gick ju ganska bra iallafall. Kom hem och satte mig vid datorn lite. Måste erkänna att det var väldigt najs att prata med er från Sverige! Gårdagens representanter var Jonas och Andreas. De andra åkte in till stan för att kolla på skolan o sånt, men jag stannade hemma. Drack ett glas äppeljuice, kollade ett avsnitt av Grey's anatomy o somnade. Klockan kan väl ha varit sex eller något sånt. Vaknade halv fem i morse.. Snackade lite med Nea på MSN. Gick o lade mig igen. Gick upp vid sex och har suttit här sedan dess. Idag ska jag och Elin åka in och titta på stan. Imorgon är det dags för upprop.

Jag vet faktiskt inte vad jag känner, det är inte överväldigande iallafall. Men det är liksom inte dåligt. Jag är trött, jetlaggad och ovan vid det här. Och just nu hade jag helre varit hemma i Sverige. Men det löser sej. Jag saknar alla massor! Men en sak som var bra med att åka var att jag fick träffa alla innan :) Jag menar, annars hade inte Andreas kommit ner från Örebro t ex. O alla hade inte prioriterat att komma hem till mig den 8. Och det var ju väldigt trevligt! Allt kommer bli bra! Amerika är ju landet fullt av möjligheter! Ser fram emot att du kommer och hälsar på!

Allt för nu, kram