fredag 21 december 2007

Nemo o straighta An

Här kommer en liten film på mig och Nemo (inspelad i iMovie med ungefär ingen över huve taget redigering). Ni kan iaf se hur söt han är!


Jepp jag klarar termin ett med straighta (inga homo) An, vilket känns ganska så bra faktiskt! :O)

Idag checkade jag ut från Verano, och skulle då få tillbaka depositionen. Vi betalade 300 dollar, men på grund av att någon smutsat ner vår lägenhet så mkt och vi behövde extra städning och mattsanering plus att alla täcken och sånt ska tvättas (vilket faktiskt borde ingå i hyran..) så blidde det i slutändan bara 240 dollar. Men okej. Sen kommer de och ger en CHECK. Eeeeeh, jaha, då måste JAG ta mig till banken för att få den efterlängtade cashen, som det var SÅÅÅÅÅÅÅ viktigt att det var i kontanter vi betalade depositionen. Jävligt dåligt faktiskt. PÖlus att vårt internet har varit stört från första början och vår värmemaskin inte funkar längre.. Borde fan få betalt för att vi stannat här så länge........

Idag, svensk tid, var det julavslutning på Vipan.. Saknar det som f*n... Sinem och jag hedrar det genom att ha på oss våra Vipan-tröjor idag! (Eller så är det för att här är kallt som satan)

Lärarorkestern skulle spela Iron Man och jag utgår från att Mårtens O Helga Natt var ungefär lika underbart traditionell som vanligt. Några bra dramainslag, ni som var där?

Förresten, om ni läser kommentarerna till förra inlägget så förstår ni varför jag saknar folket där hemma! :O)

torsdag 20 december 2007

Happy Holidays

Jag började skriva detta innan jag åkte till LA, men hann inte klart. Idag är det den 20 december och jag åker till Florida i övermorgon. Sinem har gått o lagt sig, själv sitter jag och jobbar med DVD-fodralen till Livstecken o Fallen. Kände också att det var dags att uppdatera er om vad som hänt sen jag var i Portland över thanksgiving.

Jag förberedde mig på Portland genom att köpa en vinterjacka, nya fina svarta skor och en finfin mössa. När jag sedan gick hemifrån på morgonen, thanksgiving-dagen var det varmt i SB, så jag fick ta av mig min fina jacka. Satte mig på busshållplatsen och väntade. Och väntade. Och väntade. Jag skulle ta bussen tio i tio för att hinna med planet klockan elva. När bussen inte kommit fem över tio och jag inte sett ett spår av något bussliknande, eller busspassagerarliknande på en kvart slog det mig att för en gångs skull kanske amerikanerna tar det här med helgdag för vad det faktiskt är. Dvs ställer in alla bussar hela dagen och stannar hemma o käkar kalkon istället. Så var fallet visade det sig och jag skyndade bort till en öppen (wow) kiosk där jag frågade snällt (med början av panik i rösten) om de hade numret till en taxi. De hade ett, men där var det ingen som svarade. Ringde hem och väckte Stina och ordrade henne att ge mig några nummer. Ringde och fick tag i en taxi, som sent omsider kom till busshållsplatsen. Då var jag i upplösningstillstånd och bad honom hinna till mitt flyg som skulle gå en halvtimme senare. Jag hade inte tillräckligt med pengar heller, men han släppte av mig, gav mig sitt kort och bad mig ringa när jag kom hem. Jag hann PRECIIIIIS.

Helgen var mysig. Riktigt höstväder i Portland, kyligt men fint. Var ute och käkade 5-rätters thanksgiving-middag, shoppade böcker, mös vid brasan, spelade piano och hade allmänt trevligt. Linnea hade köpt pepparkakor och ahlgrens bilar på IKEA. Mumsi. Ska tillbaks i januari, tre dagar innan vi åker till NY. Här är en fin bild på mig me min nya mössa:

Så sen dess har skolan/ Lovewell tagit all min tid. För att börja med skolan, alla kurser slutar ju nu och alla ska ha slutprojekt och jag vet att jag inte ska klaga (en av våra grannar som läser business hade 3200 sidor att läsa, tretusentvåhundra - i ETT av ämnena), men jämfört med en chill termin har det varit stressigt.

Editing:
Vårt slutprojekt i Editingen var valfritt. Man fick göra vad man vill. Jaha tänkte jag och skulle vara smart, jag gör en trailer till Fallen, det vill jag ändå få gjort. När jag började? Kvällen innan såklart... Och resultatet? Något av det sämsta jag någonsin gjort (iaf sen Andy Warhol)... Det sa jag också, under kritiken. Alla skrattade. Jag var seriös. Det är en förolämpning mot en så bra föreläsning. Ni ska själva få avgöra:
OBS! Detta är exakt den versionen jag lämnade in, och den har *piiiiip* i början för det skulle vi ha. Så vill ni inte höra pipet eller se slaten, hoppa framtyp 25 sekunder eller något sånt.

Jag fick A på uppgiften och A i betyg. Grattis mig själv.


Screenwriting:
Suck. Jag lämnade inte in allting. En ogjord uppgift. Det kommer kanske spela av sig på betyget men jag PALLAR INTE bry mig. Sista lektionen hade vi förra måndagen och det var både skönt och sorgligt. Jag kommer sakna Jon. Han ska skicka hem de sista uppgifterna med kommentarer i ett kuvert (har fått dem nu, det såg bra ut). Vi fick kakor och godis. Vi övade pitching av idéer också. Jag använde storyn till The Road To Eville. De jag pitchade för tyckte den var jättebra och att det skulle va en typisk Tim Burton-film. Det är väl bra betyg? Jag fick A i screenwriting. Egentligen saknades det 2 poäng för att jag skulle få A, men "santa came early this year and delivered two points so you get an A." Najso!


Film & Video Production:
Jaa.. Vad ska man säga. Jag blev klar, bara lite sent. Men före många andra... Min film blev helt okej, men jag hann inte få originell musik av The Pont, så det fick bli lite Britney Spears, och jag bara HATAR den låten nu. Här är filmen iaf:

Jag blev även äntligen klar med kakfilmen, så nu ska ni få se den också! Yaaay! Jag har redigerat heeeelt själv:

Stinas film blev riktigt bra och om ni vill veta hur det ser ut här och vad som händer så kolla in den. Jag har filmat alla bilderna på Stina på stranden. De blev skitfina. Även slutbilden är mitt verk. Så himla snyggt:

Tinas film är övergjuten:

Visningen hade vi i torsdags. Stinson började med att komma en kvart för sent. Sen drog han över på drygt en timme för att vi skulle hinna se alla filmer, dessutom tjugo minuter på nästa klass' finals.... EH SUCK...


Cinematography:
Sist men inte minst. Vår sista filmuppgift (jag fick D+ på min näst sista, hahahahaha, för att jag var dålig) blev så himla snygg, jag ska se om jag kan fixa och lägga upp den också. Vi hade praktisk final förra onsdagen. Man skulle gå in ensam i rummet, sätta upp en lampa på rätt sätt och ett C-stand med en flagga. Kan tyckas vara inte så svårt, men det är ju därför man blir nervös. För man "ska klara det". Och det blir ju inte bättre när läraren och assistenten stör en genom att hela tiden försöka övertala en att läsa fortsättningskursen nästa termin. "Nej jag har redan registrerat för andra kurser." "Ja, men du kan väl byta? Vi behöver bra elever.." Sånt smicker är ju svårt att motstå.. Ett par dagar senare, när jag skulle lämna en sak till Stinson, gick jag förbi Curtis kontor. Vi snackade typ en halvtimme om lite smått och gott. Han tyckte fortf att jag skulle välja Cinematography 2. Jag har inte gjort det. Idag hade vi vår skriftliga final. Han sa innan att den skulle va MKT svårare än midtermen. Det var den inte. Lite möjligtvis. Men det gick nog bra. Återkommer med betyg.


På toppen av skolarbetet fick jag precis efter TG-helgen ett mejl av Tomas, som sa att han inte kommer hinna fixa ljudet till Fallen, så jag ska ta det från kamerorna. Helt plötsligt ligger pressen nu på mig. Nu ska jag bli klar, tänkte jag, så jag hinner bränna allting innan Sinem kommer hit. Det är då det börjar krångla. Jag tänkte organisera min Fallen-mapp på hårddisken och lägga allting i rätt mappar. Så jag flyttar på dem. Då måste man reconnecta dom nästa gång man öppnar Final Cut. Mm. Men de här filerna ville inte det. De ville inte funka. Och jag kunde inte lösa det. Så enda utvägen är att tanka in banden igen. Problem: de band som inte funkade är PAL. Jag har ingen PAL-kamera här. Lösning: Sinem tar med sin. Jag hoppas verkligen inte jag kommer sitta för mycket med det när hon är här... Rättare sagt, då får lovewellarna vänta.. Ännu mer.. Faktiskt!
Samma dag som jag fick mejlet av Tom fick jag ett mejl av Mats om att de ska göra om den svenska lovewell-sidan. Äntligen! Så han skickade mejl till alla för att hitta översättare som kan översätta alla texter från den amerikanska hemsidan. Jag svarade. Jag skrev också att jag tycker att arkivet, som är det enda som är bra på den nuvarande sidan, borde utvecklas. Dagen efter pratade vi på msn och jag tog på mig att samla ihop så mkt material jag kan. Det visade sig vara en del. Jag håller fortfarande på och min samling är nu STOR. Jag har rippat 360, Eville och nu senaste Livstecken för att göra videoklipp därifrån. Sitter just nu och skapar quicktimefiler av alla Livstecken-klipp. Det är skitroligt! Verkligen!

Jag har skickat in min lovewellansökan. Till Fort Lauderdale. Det var scary. Hoppas jag blir antagen.

Erika kommer hit i mars!!!!! Den 25!!!!!! Så hiiiiiimla roligt!!!!! Jag är lycklig!

Anna ska inte va hemma nästa år. Jag som nästan hade dåligt samvete ett tag för att jag åkte hit. Det har jag inte längre. Hon åker kanske till och med så att hon inte ens hinner se lovewell nästa år.. Eh, och det jämfört med studentfest? Hm.. Iaf så ska Anna åka till Ghana och voluntära ett år. Spännande. Jag kanske ska vaccinera mig och hälsa på. Vi får se hur det blir.

Jag har kommit fram till att jag nog har lite kill-abstinens. På sistone har jag börjat sakna mina killkompisar.. Det började med:
- De fyra. De där. Hengriq, Johnathan, Gäzbör och Mädjiaz. Även kända som Henrik, Jonathan, Jesper och Mathias. Saknarsaknarsaknar. Världen sötaste och roligaste. Utan er hade gymnasiet varit pest och pina.
- De tre. Ejlo, Nic o Razzie. Ale, Niklas, Rasmus. Gulligaste ever.
Kan ju inte påstå att jag saknar dem mindre när jag äntligen får Ale att skicka Rasmus 18 år-låten. Det är nog den finaste födelsedagssång en människa någonsin har fått. Jag blev helt tårögd när jag lyssnade på den. Ale och Jesper har skrivit om texten till Johnny Cash's Hurt. Smakprov:
Rasmus 18 år
Du är vår vän
Allting som vi gjort tillsammans
Minns vi nu igen
May the force be with you Rasmus
I datorspelens värld
Men i verkligheten Rasmus
Slåss du med penna, ej med svärd


- De två. Erik och Axel. Fanclub forever. Mitt livs idoler!
Sen idag, efter lite mejlkontakt med Mats o Nippe insåg jag att jag saknar dom himla massor också.. Får iaf träffa Mats om två veckor. Yay, Florida!
Kom igen killar, kom hit och hälsa på, jag SAKNAR er..

Har mejlat lite med Jonathan på sista tiden. Vi har diskuterat hur likt Vipan Hogwarts faktiskt är. Det började med att Jonthe tyckte att jag var lik Hermione, men att ingen riktigt platsade som Ron (ont om rödhåringar..). Jag tycker nog att vi lyckades pricka in lärarna rätt bra. Jag menar vem ser inte likheterna mellan Håkan Olsson och Professor Flitwick? Karins likheter med Professor Trelawney är slående, och sedan vi fastslagit att Henrik är nog ganska mycket Harry (börjar på samma bokstav tom) så kunde vi se klara mönster i hur expoläraren faktiskt har förutsett Henkes död.. Under vilka lektioner? Jodå, när Henrik läste expo :P Och till sist, vem kan inte föreställa sig Mårten i långt, vitt skägg och hornbågade glasögon?

Jesper är lol. Att han aldrig kan sluta oroa sig för att få bra betyg.. VG på engelskan, huh? Någon som är förvånad? Nej precis.. (För er som inte vet: 320 poäng efter 9an, 20.0 efter gymnasiet).

VI HAR FÅTT LÄGENHET! Jag och Katrine och Elin! Downtown! 5 minuter från Paseo Nuevo, 150 steg från en busshållsplats till skolan. 640 dollar i månaden + el o gas. Dyrt, men inte så dyrt för att va här. Och verkligen i sista sekunden. Elin åkte hem i tisdags. Det är inflyttning redan nu så jag ska dumpa alla mina grejer där innan jag åker till FLÅRIDA! Det känns himla bra iaf!

Jag har varit dålig på födelsedagar den senaste tiden och värre lär det bli. Här kommer ett gemensamt grattis för alla som fyllt år på sistone och som fyller år inom den närmsta framtiden. Jag hinner inte fixa bilder, och det är ingen personlig diss, det är bara ett faktum. Grattis iaf!

15/11 Samantha, 18

18/11 Therese, 21

20/11 Anders, 19, Sara, 19

23/11 Nina, 19

27/11 Petra, 19, Göte, 19

28/11 Jimmie, 20

30/11 Max, 20

5/12 Markus, 19

6/12 Cristine, 18

8/12 Fiordis, 4

9/12 Omri, 18

23/12 My, 6, Erika, 21

24/12 Agnes, 12, Erik, 20

25/12 Niclas, 21

26/12 Micke, 20

31/12 Bettan, 24

1/1 Harry, 2

2/1 Rhiannon, 16

4/1 Angelica, 22

Usch vad folk fyller år.. Ja, iaf, stort grattis till er allihop!!! Oj, känns det som om jag glömde någon? Mm, kanske.. Ja just det... 14 va? Nej, Anna, jag har inte glömt dig. Men jag har lite specialgrejer för dej ju, som du iofs redan fått, men det är väl inte mitt fel att du har fest innan du fyller år.. Här kommer filmen som jag skickade till Annas och Malins 18-årsfest för några veckor sedan...



Grattis Anna!!!

Jaha, nu är det alltså snart jul på riktigt. Jag har fått frågan från flera håll huruvida amerikanerna håller sig med adventskalendrar. Svaret är att det enda jag har sett är chokladkalendrar. Själv har jag kollat lite på julkalendern "En riktig jul". Den är lite smårolig, men storyn är ganska stillastående, skådespelarna ganska dåliga och specialeffekterna urusla.

You better watch out
Better not pout,
I'm telling you why:
Santa Claus is coming to town.
He's making a list,
And checking it twice;
Gonna find out
Who's naughty and nice.
Santa Claus is coming to town.

He sees you when you're sleeping.
He knows when you're awake.
He knows if you've been bad or good,
So be good for goodness sake!
Oh, you better watch out!
You better not cry.
Better not pout,
I'm telling you why:
Santa Claus is coming to town.
Santa Claus is coming to town!


Så, de senaste dagarna. Jag tog Greyhound till Hollywood i fredags. På förmiddagen fick jag meddelandet att Sinem missat planet i Paris, eftersom Kph-planet var 40 minuter försenat. Hon skulle alltå anlända typ fyra timmar senare än tänkt. Jag tog den bussen jag tänkt ta iaf och anlände till Hollywood klockan 3. Smart som jag är så hade jag inte adressen till vandrarhemmet utan började gå i random riktning på Hollywood Boulevard. Åt fel håll visade det sig, men jag tror jag gick i typ en kvart och bara kollade. För det finns så sjukt mycket att kolla på!!!!

När jag väl hittat till vandrarhemmet och checkat in så tog jag metro/flygbuss ut till LAX och hämtade Sinem som förstås inte bara fått resa en massa extra timmar utan också fått sitt bagage borttappat. När vi kom tillbaks till Hollywood käkade vi på någon snabbmatsrestaurang:

Vi var sjukt trötta men folket vi delade rum med kände inte för att vara heltysta under natten. Jag tror jag vaknade ca fem gånger innan vi slutligen gick upp halv åtta... Gick ut och köpte schampoo, Sinem duschade och sen gick vi på jakt efter ett ställe med glutenfri frukost. Eftersom amerikaner inte vet vad gluten är och därför inte har alternativ utan vetemjöl så fick vi gå ända till slutet av the Walk of Fame för att hitta ett mysigt ställe. Med goda smoothies!

Hela lördagen gick vi bara runt på Hollywood Boulevard och var helt uppslukade av atmosfären, prylarna och själva hela grejen liksom. Det finns MÅNGA souveniraffärer... Lunch käkade vi sen på ett mexikanskt ställe i köpcentret.

Köpcentret var större än vi först trodde och när vi kom ut på den öppna platsen i mitten så såg vi: HOLLYWOOD-SKYLTEN!!! Sjukt coolt! Fast den va ganska långt borta. Man kunde inte ens få den stor om man zoomade in.. Men jag tog en lite cool bild med Sinem, köpcentret och Skylten. Skylten är det vita som är längst upp innan kullen slutar... Lägg märke till elefanten!

På eftermiddagen gick vi in på ett museum och kollade gamla filmgrejer. Det var coolt. Jag insåg varför jag gillar expo egentligen. Vi hittade en ascool affär som bara säljer filmböcker! BARA! Och en som har typ alla filmmanus som finns plus typ alla posters. Jag köpte manuset till The Ring och postern till Across The Universe. Sinem köpte mansuet till Pulp Fiction. Vi gick tillbaks till vandrarhemmet för att se om väskorna kommit, men icke sa Nicke. På kvällen käkade vi på ngt typ potatis/steak-ställe. Fett och ganska äckligt, men mat...

Vi ville gärna gå på bio i Hollywood och valde att se Enchanted (med McDreamy) på en biograf som bara visar Disney-filmer. Det kostade 20(!) dollar. När vi kom in i salongen möttes vi av en snubbe som satt på scenen och spelade orgel...

Filmen var helt okej, gillade musiken och köpte CDn. Det coolaste var dock efter föreställningen, för då var det partyparty i en anslutande lokal. En GIGANTISK lokal. Nja party och party, men det fanns typ hoppborgar och alla disneyprinsessor utklädda och en monter där de visade vad Enchanted hade snott från alla andra disneyfilmer. Sjukt coolt. Ni borde se den, bara för att. Om inte annat så är Patrick Dempsey snygg som grus!

På söndagen åkte vi till Universal Studios. Det var svinecoolt. Kolla in granen t ex:

Vi åkte rundturen och det var ascoolt! Man fick se uppbyggda gator där massa filmer spelats in och man fick se hur de sprängde bilar och fixade vattenforsar och regn. Sedan åkte vi in på gatan där de filmar Desperate Housewives och det var det enda Sinem tyckte var värt att fota :P

Det jag tyckte var värt att fota var "havet". Sjukt coolt.

Det finns ett par karuseller på Universal. Utanför Jurassic Park-flumridern hittade vi en skylt:

I slutet av The Ride kom en tyrannosaurus rex upp samtidigt som nerförsbacken kom. Det var lite skrikigt. Vi åkte en scary mumie-bergodalbana som åkte halva baklänges... Sen kollade vi hur man gör specialeffekter såsom eld och greenscreen och sån-där-som-de-gör-gollum-med och ljudeffekter. Tuuuuufft.

Här ser man lite utsikt. DET ÄR WARNER BROS-HUSET!!!!!

Vi såg Shrek 4D, coolt. Sen köpte vi sockervadd och kollade på en show som hette typ Hollywoods Djur eller något sånt.

De hade hundar och apor och fåglar. Och en gris som gick över scenen med ett skynke över ryggen där det stod : "Boycott Bacon". Iaf, fåglarna var coola, det här är hur de gör när en fågel flyger över något. De har en fläkt och en greenscreen... FUSK. Film är ljuuuug!

Vi käkade middag innan vi gick ut från Universal Studios, som stängde klockan sex. Det blev lite mycket pommes...

Vi hade planerat att stanna lite i Universal City, som ligger utanför själva parken. Vi trodde inte att det var speciellt stort men där trodde vi FEL. Gigantiskt! Med massa olika affärer och så. Jag köpte en klappa, en Hollywood-Tshirt och två mangaversioner av The Ring.

På måndagmorgonen checkade vi ut och fördrev förmiddagen innan bussen gick på att gå i några affärer och sedan sätta oss på ett cafe och äta frukost. Cafeet var i köpcentret och vi hade utsikt över den öppna platsen på första våningen. De hade typ såna där fontäner som kommer upp ur marken och de skulle sätta igång dem så en vakt gick runt och sa till alla att de inte skulle gå tvärs över. Han stod där i säkert 20 minuter. Sen gick han därifrån. Ytterligare kanske en halvtimme senare sattes fontänerna igång... Lol..

Greyhoundbussen tillbaka var jobbig.. Sine hade inte fått sina väskor än. Vilket inte var någon anledning till att resan var dryg, men ändå.. Vi sov lite iaf. Kom hem, duschade och gick sen ut och åt med Katrine och Elin. Elin åkte hem dagen efter. Sinems ena väska kom sent på kvällen. Najs. Jag fick en massa godis. Och DVD-material. Och min kavaj. Och PRISENTER!!!! Av Sinem fick jag en singel där Måns och Agnes sjunger All I want for Christmas is You samt sex vykort med Måns. Allting från MQ-reklamen.. Hon hade varit inne och frågat om hon kunde få en affisch men det gick inte...
Fick min prisent av Jonathan också!!!! Så sjuuuuuukt bäst!!!!! TACK JONATHAN!!!!!!!! Jag fick en Nemo som kan prata och som man kan high-fiva och som vill ha kramar och som säger att han tycker om en. Så sjukt söt... TACK!!!!

Igår (tisdag) var jag tvungen att åka till skolan och hämt ut mina CSN-papper. Det regnade. Och inte lite. Det var inget ösregn, men det var ihålligt. Sammanlagt regnade det typ 24 timmar.. Efter skolan åkte vi ut till Kmart. Jag handlade en massa billiga underkläder och en ny resväska. Sinem handlade också billiga underkläder och godis. Vi käkade på Jack-i-lådan och MackeD. På kvällen kollade vi på Frankenstein, första akten av DIII Musketörerna samt utvalda delar ur Djingis Kahn. Sen spelade vi Fluxx tills jag däckade. Sinem väntade in sin andra väska (med mammas pepparkakor!)

Imorse vaknade man till "BANK BANK BANK, this is Kevin, your manager". Eeeeeeh okej godmorgon på dej också... Tjugo i tio var klockan. Vad han ville? Joo, eftersom vår heltäckningsmatta såg för jävlig ut så ska vi betala för en sanering. Denna sanering skulle göras idag. Två timmar efter att han väckte oss. Borde fan klaga för sån dålig framförhållning. Inget fick alltså va kvar på golvet, så allting åkte upp i sängarna. Sen gick Sinem och jag till La Cumbre för att undvika saneringsfirman. Jag köpte massa nya snygga kläder inför högtiderna. Vi åt på tacobell.

Vår matta är REN! Najsigt ren!

Vi kollade på det senaste Var Glad-spexet: Mata Hari. Det var kortare än vanligt, men bra. Bortsett från tre små detaljer. Som är SÅÅÅÅ hämtade från Vipanspexet. Det första är när Freud kommer in... EEEH jaha!?!?!? Sen när det kommer till pausnumret och Cissi (min favvo-spexare) gör reklam för PEAB med melodin till: just det, DUCKTALES! Okej, två små sammanträffande, men det finns ett tredje. En av sångerna i andra akten framförs till den välbekanta melodin: När vi gräver guld i USA. Hmmmmmm. Och detta spexet är nyskrivet, det skrevs i somras.. Hmmmmmmmm.

Jag har börjat packa och insett att jag har SJUKT mycket saker. Ska köra ner en del grejer till lägenheten imorrn. Vi ska va downtown och Sinem ska shoppa. Mathilda kommer från LA. Trevligt!

Nu ska jag sova, men jag kommer inte skriva mer innan jag kommer tillbaka till SB. Så god jul allihop! Och gott nytt år! Och ha det så bra!

Puss o kram!

lördag 24 november 2007

Julmusik > Ipod

Följande låtar kommer nu att läggas in på min Ipod eftersom familjen hemma har bakat pepparkakor i helgen. Få saker har fått mig att längta hem så mycket som att höra julsångerna igen.. Här är listan:

Blue Christmas - Elvis
The Cristmas Song - Nat King Cole
Do they know it's Christmas - Band Aid
Driving home for Christmas
Fairytale of New York
Feliz Navidad
Gläns över sjö och strand - Carola
Happy New Year - ABBA
Happy Xmas (War is over) - John & Yoko
Hej Tomtegubbar
Himlen i min famn - Carola
Hårda Paket - Electric Banana Band
I wish everyday could be like Christmas
I wish it could be christmas everyday
It may be winter outside - S-connection
Jag såg mamma kyssa tomten **Julavslutning 2004**
Jingle Bell Rock - Bobby Helms
Jingle Bells
Julen är här - Tommy Körberg & Sissel Kyrkjebo
Nu är det jul igen - Just D
Last Christmas
Let it snow **Ice Stage..**
Låt mig få tända ett ljus **Troligtvis den julsång jag kan spela bäst på piano**
Mary's boychild
Mer jul - Adolphson och Falk
Merry Xmas Everybody
Midnatt råder - Bosse Larsson **Lucia i nian..**
Misteltoe & Wine
Mössens Julafton **Lucia på lågstadiet..**
Nu tändas tusen juleljus
När det lider mot jul
O helga natt
Oiche chiún (Silent Night)
Peace on earth (little drummer boy)
Rockin' around the christmas tree
Rudolph the rednosed reindeer
Santa Claus is coming to town - The Crystals **Julmusikal..............**
Silent night
Snart kommer änglarna att landa - Ulf Lundell **Personlig favorit**
Tipp Tapp (tomatarna julnatt) - Mikael B Tretow **Fruktansvärt rolig version..**
Tomten jag vill ha en riktig jul
Tomten kommer snart - Jerry Williams
Tomteverkstan
Tänd ett ljus
We wish you a merry christmas
White Christmas
Winter Wonderland
Vår julskinka har rymt - Werner o Werner


Kan bara inte förstå att det typ är jul... Sitter just nu ensam i vardagsrummet i Portland, med en sprakande brasa, lugn musik och några bra böcker.. Ska hem igen imorrn. Skriver och berättar mer om min Thanksgiving-helg senare.

Long time ago in Betlehem
So the Holy Bible say
Mary's boychild Jesus Christ
Was born on Christmas Day

söndag 18 november 2007

Punktform

Jag har kommit fram till att jag borde uppdatera min blogg men jag orkar inte skriva jätteutförligt så dagens inlägg blir i punktform:

- Jag har en massa läxor som jag borde ha gjort, men som jag inte pallat göra. Skolarbetet går utför.

- Jag har sett en massa bra film på sistone; Ringaren i Notre Dame, Lilla Sjöjungfrun, Robin Hood, Titanic, En Geishas Memoarer och nu senast 6 avsnitt av Greveholm.

- Jag och Stina har filmat fina bilder på stranden till hennes 3-min-film. Jag har inte börjat filma min. Se punkt 1.

- Jag och Linnea ska åka till NY sista veckan på jullovet.

- Jag ska till Portland om tre dagar och fira Thanksgiving.

- Jag har haft ont i min tå eftersom jag drämde in den i en sten.

- Jag tycker mycket om Margie. Förra måndagen när jag skulle plugga (se punkt 1) pratade jag med Margie på msn i 3,5 timmar.

- Jag har börjat variera min kost och lagat egen sallad flera gånger. Gott. Sallad, tomat, avokado, cashew-nötter, fetaost, mandariner, kött. Gott.

- Sinem har filmat Var Glad-spexet. Skulle jag också vilja göra.

- Jag börjar sakna svensk jul. Särskilt maten.

- Jag har börjat lära mig ryska. Jag kan t ex säga: I love to wear hats: Ya lublu nosit' shlyapi: я люблю носить шняпы

- Jag har bestämt mig för att bryta mitt certifikat. Det betyder att jag inte kommer ta de kurser som IBS har plockat ut för mitt program. Istället läser jag kurser som jag vill läsa: filmkunskap, dokumentärfilm, foto, ultimate frisbee, spinning och en unit till (antingen någon sport eller piano). Det enda som händer är att jag inte får ett certifikat som ändå inte betyder så jättemycket.

- Jag skulle vilja annonsera lite: Just nu så kan du beställa Fallen och Livstecken på DVD. Eller Livstecken och Fallen för att vara rätt. Livstecken är Lovewell Sweden 2006, Fallen är 2007. Båda är bra. Jag är med. I båda. För beställning: skicka ett mejl till cecilia.traff@gmail.com
För att öka säljchanserna sätter jag in lite färgglada bilder från Fallen, eftersom bilder säljer bättre än ord.




Jag är inte säker på priset, hör av dig om du är intresserad! ;O)

Nu ska jag gå och lägga mig och imorgon ska jag gå upp tidigt för att hinna göra åtminstone en av mina två läxor till imorgon. Ciao!

fredag 16 november 2007

2:34am

OM jag någon gång är snäll och lånar ut min dator och sen ber att personen som lånar den för att rendera sina partyfilmfiler ska lägga in den på mitt rum sen, eftersom jag gick och la mig klockan elva, så skulle jag vara väldigt tacksam om så sker. För jag visste att mitt i natten kommer en annan person hem från en konsert i LA och jag vill inte riskera att denna person spiller nudlar på min dator, eftersom hon alltid äter nudlar och gärna mitt i natten och helst inte diskar efter sig.

Vaknar halv tre av att Tini kommer hem och klättrar upp i ovansängen som av någon anledning knakar som tusan. Så jag vaknar. Och inser att min dator inte är där jag bad personen som lånat den att lämna den. Går ut i köket och tydligen har hon också vaknat och är på väg mot toan.

- Var är min dator?

- Jag la ner den på stolen vid fönstret så att inte någon skulle spilla på den.

Konsert-personen har obviously kommit hem efetrsom det ligger saker över HELA köksbordet och hon är den enda som någon sin lämnar (helt ockuperar) saker där. Dessutom står det - surprise - en nudeltallrik här också.. Ska vi slå vad om att man behöver diska imorrn bitti för att kunna äta frukost? Jag blir så jävla förbannad på allt och alla plus att jag väl inte kommer kunna somna om på ett tag heller.... FAN!

torsdag 15 november 2007

Gårdagens Grattis!

Jag har en ursäkt som kanske håller, kanske inte. Jag kunde ha skrivit dagens grattis ungefär en massa gånger igår men jag tänkte att jag skulle vänta tills kvällen, när jag kommit hem från skolan, lagat mat, pratat i telefon, pratat med mamma osv osv. Och då funkade inte mitt internet. Så då var jag tvungen att vänta tills idag och jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Gårdagens grattis går iallafall till min käre lillebror, Anders, som nu har joinat tonårs-klubben. 13 är coolt. Det innebär att det är 13 år sen han föddes. Jag kommer fortf ihåg den natten... Jag behöver inte dra hela storyn men den innefattar ungefär: mormor.pyjamas.overall.sjukhuset.blåihuvet(trorjagellervardetröd?). Det är nog typ det jag kommer ihåg... Känns inte som det är 13 år sedan dock.. Men men. Mitt försenade blog-grattis kan dock ursäktas eftersom jag pratade i telefon med Anders på morgonen. Mmm. :O) Han fick ett Nintendo Wii och några spel som kommer lite senare samt HP7 på svenska som kommer ut nästa vecka. På lördag är det dags för släktfest. Utan storasyster. Kan det bli bra? Ja troligtvis... :O) Här kommer lite sång (ursäkta att jag måste börja återanvända sångerna...) och lite bild iaf!

Vad är det för en dag, är det em vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag
För det var Anders födelsedag igår
Hurra hurra hurra




Det var längesen jag skrev nu och när jag igår planerade vad jag skulle skriva i detta inlägg så insåg jag att det var mer än jag trodde... Förra helgen var långhelg (igen) eftersom det var Veteran's Day i måndags. Det har något att göra med soldater tror jag.. Bryr mig inte så mkt, men najs att vara ledig! Jag hade ganska mycket att göra över ledigheten men tror ni att jag gjorde något vettigt innan måndag kväll sent? Nej, rätt.

I fredags hade jag, Stina och Corinne Disney-filmkväll. Vi såg på Ringaren i Notre Dame och Rbin Hood. Sen såg jag på Lilla Sjöjungfrun också. Det är alltså helt sjukt hur bra de filmerna är... Disney in my heart forever.

Resten av helgen ägnade jag i stort sett åt att sätta mig in i Andra Avenyn. Jag måste säga att jag är kluven till denna nya svenska super-serie. Jag menar bara för att det är svenskt så blir det genast ganska fånigt (bortsett från Svensson Svensson som bara är fruktansvärt roligt) men ju mer jag kollade desto mer fast blev jag. Frågor man ställer sig är om det förekommer så fruktansvärt mycket otrohet i alla svenska samhällen? Är det bara ovanligt att alla inblandade råkar komma på varandra? Jag kan inte riktigt påstå att jag känner igen mig i storyn, men så bor jag ju heller inte i Gbg (för det är Gbg va?).. Annars präglas väl serien mest av ungdomsvåld och hotelser, bisexualitet, fd kriminella fäder och alldeles för snygga lärare.. När jag var inne och kollade SVTs hemsida så stod det att om man vill så får man gärna publicera bilderna på sin egen sida, bara man länkar och berättar att bilden kommer från SVT. Därför kände jag mig manad att publicera bilden på Andra Avenyn-ensemblen och jag gör allting på rätt sätt:
1. Jag uppger härmed att bilden nedan är hämtad från SVT.
2. Länk: svt.se/andraavenyn



Abrupt asvlut på dagens blogg på grund av extrem och plötslig trötthet.

fredag 9 november 2007

Alla vet att det enda sättet att stoppa dem är...

Åh My Goodness! Stina är en ääääängel! Vi kollade på Greys Anatomy och sen fick jag en påse med Ahlgrens Bilar... LYCKA <3


tisdag 6 november 2007

Flårida In My <3

Jag åkte hemifrån i torsdags, morgonen efter halloween. På bussen till flygplatsen pratade jag med en inföding. Eller rättare sagt: han pratade med mig. Och han var egentligen inte inföding heller. Men prata kunde han. Om att han hade sett mig på bussen massa gånger och vilken fin hatt jag har och vart skulle jag åka och kunde vi kanske hanga out någon gång efter att jag kom hem och jag bara nickade och sa att ja kanske det. Ibland måste man svara lite sådär vagt för att inte såra någon och samtidigt inte hänga upp sig vid något. Vi bytte inte nummer eller något sånt, och jag kommer inte ihåg vad han heter. Och jag bryr mig inte. Vill bara äga att bussresor är privata och individuella och att om någon sitter med ipod in öronen så betyder det att man inte vill prata med främlingar...

Efter att ha lyckats checka in lite smidigt på flygplatsen tyckte jag mig behöva en macka för att klara flygresan. Det blev dyrt. Mycket dyrt. Och dessutom ganska torrt. Men mat iaf. Och jag fick ju iaf en banan på köpet!
Som vanligt var flyget från Santa Barbara litet och trångt. Jag hade plats 7A om jag inte minns helt fel men när jag kom dit så satt där en kvinna som undrade om jag kunde tänka mig att byta plats med henne eftersom hennes två barn satt på sätena framför min plats. Of course, jag vet ju hur det är, och en god gärning kan väl inte skada. Det visade sig att hennes egentliga plats var längst bak i planet. Sure. Sen visade det sig att jag tydligen betalat för en bättre plats och flygvärdinnan försökte fixa så jag kunde flytta framåt igen men det gick inte. Men so what? Det var trångt men jag överlevde. Här är den underbara flygplansmaten:

Denver är min favoritflygplats. Hm det känns som om jag har berättat det förut.. Det är iaf här jag och mamma landade när vi åkte till USA 2004, den första platsen jag satte min fot på i detta mysko land. Jag hade spytt hela resan över Atlanten och sista gången var i immigrationskön. Egentligen är alla flygplatser trevliga (utom Manchester), och Denver kändes bra även denna gång. Gaten till mitt nästa plan låg i precis andra änden av terminalen så jag gick från kortsida til kortsida, förbi affärer och restauranger. Och andra gater såklart. När jag kom till andra änden möts jag av följande:

1. Solnedgång


2. Toalett/ Tornado-skydd


3. Gate B16 till: Fort Lauderdale

Tydligen fick jag något bra genom att betala så mycket för min flygbiljett (4379SEK) för när vi klev ombord flyget Denver-Ft Lauderdale och jag hittade min plats så var det VÄLDIGT mycket plats för benen. Väldigt. Typ jag lade min kameraväska under sätet framför, lutade mig tillbaka, kom på att jag glömde en sak och istället för att vika ihop mig själv för att nå ner till framför mina fötter var jag tvungen att knäppa upp säkerhetsbältet och strääääcka mig fram för att nå den. Eh what? Mm det visade sig att jag åkte med Economy Plus vilket jag starkt kan rekommendera. Jag hade fönsterplats och vid gången satt en trevlig man. Platsen mellan oss var ledig och jag har nog aldrig haft så mycket plats på ett flygplan... Det enda problemet under resan var att nackstödet var lite för stort så man fick ont i nacken.. Filmen som visades var Hairspray, som jag redan sett, och jag kollade bara lite i slutet. Jag pratade lite med min flight-kompis som var från Denver och han påstod sig ha sett röken från San Diego... Från Denver.. Vetesjutton om jag tror på det... Hans avskedsord när vi skiljdes utanför gaten i Fort Lauderdale var "See you at the beach!", haha najs kille.

Kaitlin och Kandee (Kaitlins mamma) hämtade mig på flygplatsen. Klockan var 00.30. Kaitlin hade på sig en kort grön klänning utan ärmar. Shit, tänkte jag, vad hon borde frysa... Själv hade jag jeans och tjocktröja. Kommer ut och inser att jag nog inte är den som har rätt sorts kläder.. Fy 17 vad det var kvavt... Haha, välkommen till Florida.
Vi åkte hem till Hawk's Landing och käkade lite, hälsade på vovvsen och snackade tills vi somnade typ vid tvåtiden. 6.30 ringde väckarklockan. Då hade vi iofs ganska gott om tid på oss, men ändå.. Amerikaner äter inte frukost som normala människor. Kaitlin åt en clementin och jag fick blåbärsvåfflor. Det var gott.

Highschool är myyyyyyyyycket intressant! Mycket. De har uniform vilket är roligt. Men inte jättestrikt. Typ både byxor och tröjor finns i massa olika färger och så. Plus att på fredagar får man ha vilken T-shirt som helst som kan förknippas med skolan. Kaitlin klädde sig i mycket fina färger:

Man får inte ha skor med öppna tår. Det visste inte jag så jag fick pressa in mina storlek-tio-fötter i Kaitlins storlek-åtta-tofflor. Det gick ganska bra dock. Kandee rådde mig dessutom till att lämna hatten hemma. Vi skjutades till skolan och när vi kom dit hälsade vi på Morgans mamma som jobbar i receptionen. Det visade sig att hon har ett foto som jag tog på Morgan i somras, på sitt skrivbord. Haha, lite roligt. Jag fick ett underbart fint klistermärke på mig som visade att jag var på besök.
På vägen till klassrummet gick vi via biblioteket där vi hittade en utflippad Katie och en inte lika utflippad men dock väldigt kramvänlig Jenna. Det blev ett snabbt hej bara innan vi var tvugna att gå till psykologin.. Jag träffade Jenny N, en av Kaitlins kompisar. Vi satt alla tre längst bak i klassrummet och fascinerades av olika inlärningsmetoder och stimuli och allt det där som jag typ glömt. Jag hängde med dock. Läraren var lite allmänt fånig. Tacka vet jag Eva Björnsson! Efter 15 minuter hade läraren gått igenom allting. Jaha, får vi gå nu då? Nej. För även om det inte finns något att göra så måste man va i klassrummet tills det ringer ut. Eh, jaha? Någon frågar när lektionen slutar. 9.08. Eh, VA? Mm, så specifika är deras scheman. Mysko värre. Rasterna är sedan ungefär 4 minuter. LOL!
Det var under de följande 30 minuterna som jag insåg en lite mysko sak. Det hängde en amerikansk flagga längst fram i klassrummet. Jag frågade Kaitlin om det gjorde det i alla deras klassrum. Nej. Nehe. Intressant iaf tänkte jag och tog en bild.

Efter psykologin var det dags för engelska. Det tyckte jag skulle bli intressant eftersom det ju är motsvarande våra svensklektioner. Ja, ganska mycket. Eleverna hade läst Huckleberry Finn. Det har inte jag gjort. Det var ändå lite kul att sitta och lyssna på dem. Lektionen påminde dock mer om högstadiet än om gymnasiet. Men men. Mitt i allt kom det in en tant och pratade om college. Det lät ju spännande.. Jag kollade runt lite och hittar:

WHAT!? Visar för Kaitlin som lovar att hon aldrig har tänkt på detta innan. Suck.

Efter engelskan sprang vi på både Morgan och Omri i korridoren :D Nästa lektion var Chorus. Kör. Där träffade vi även Sam och Dorie. Jag satt mellan Kaitlin och Dorie, bland sopranerna. Miss Spangler hade glömt sina noter så vi satt alla tre och kollade i Kaitlins bok. Sången hette Song of Democracy (Nej inte democrappy, demoncratzy...) Den är tolv minuter lång och hyffsat jättedryg. Men med Kaitlin och Dorie blev allting bara roligt. Vi lyssnade igenom sången en gång. Europe nämndes en gång i texten och när de sedan började sjunga med bytte Dorie lite smidigt ut Europe till Sweden. Det allra bästa var dock när de kom till ett ställe i texten där ordet evil följdes av en kort paus och läraren yttrar den ytterst spontana tanken:
- Hm, evil.. it sounds like a town.
EH WHAT!?!?! Omfg! Jag och Dorie och Kaitlin och Jenna kollade på varandra och höll på att börja asflabba. Som någon sa senare: de har sjungit den här sången 100 miljoner gånger och han har aldrig sagt detta förut. Men när jag är där... För er som inte fattar så handlade Lovewell Sweden 2005 om staden Eville... Skitmysko... Men fruktansvärt roligt!
Oh, and by the way:

Efter kören käkade vi lunch i klassrummet. Då kom läraren fram och socialiserade sig lite. Enligt eleverna var detta väldigt creepy gjort men jag tyckte han var trevlig.. Han bjöd på överblivet halloween-godis. Jag stoppade min reese's i fickan. Kaitlin visade mig, överentusiastiskt, att mr Gress faktiskt hade Vem kan segla på engelska; Who can sail.

Under mattelektionen hade eleverna prov. Läraren tyckte att jag kunde sitta och lösa sudoku. Nämen vad trevligt. Tänkte jag och började knåpa. Med bläckpenna. Allting rörde ihop sig och jag tröttnade ganska snabbt. Så jag vände på pappret och ägnade resten av lektionen åt att pränta ner Everything is possible, vilket Kaitlin tyckte var mycket roligt. Åh, just det, jag hittade följande också:

Jag lämnade Kaitlin för att följa med Katie till teater-lektionen, som gick ut på att förbereda inför kvällens föreställning av Grand Night for Singing. Omri och Sam och Ali hade samma lektion. Ingen gjorde särskilt mycket. Klassrummet hade ingen amerikansk flagga (!), men scenlokalen hade.
Alla utom Omri (på den här bilden) har sina GNfS-Tshirts, men för att inte känna sig utanför har Omri valt en blå uniform-tröja idag.

Dagens sista lektion var historia. Historieläraren var den första som verkligen insåg fördelarna med att ha en utländsk elev i klassrummet (något som aldrig hänt förut men som bara banade väg för ryssinvasionen som skulle komma på måndagen...). Halva lektionen (ryssarna ägnade hela) gick åt till att jämföra Sverige med USA. Vad tycker Sverige om amerikanerna? Vilka kulturella skillnader finns det? Funkar det bra att svenska doktorer är betalda av staten? Ruineras heterosexuella giftermål av att homosexuella får gifta sig? osv. osv. Resten av lektionen gick åt till att eleverna fick tillbaka sina prov. Typ.

Alla lektionerna var lite kortare än normalt för på eftermiddagen var det Pep Rally. En mycket spännande Highschoolgrej där alla klasser samlas i gympasalen och kollar på sportteamen som introduceras. Eller något sånt. Jag fattar inte riktigt vitsen med det, men det var lite coolt för jag fick för första gången se äkta cheerleaders!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vi såg även basketspelare, fotbollspelare, amerikanska fotbollspelare, hockeyspelare och dansare. Kaitlin är egentligen i dansteamet, men hon ramlade på en högtalare under andra föreställningen av Fallen och skadade ryggen. Så hon satt med oss på läktaren. När en mysko gubbe pratade en massa mellan alla lagen så fotade vi varandra. Här är en fin bild där jag o Katie visar kameran mitt fina besöksklistermärke:

När Pep Rallyt var slut drog Katie och Kaitlin med mig för att träffa en av fotbollstränarna som var svensk. Coolt. Han tyckte det var roligt att prata svenska. Jag tyckte det var kul att träffa honom. Han hade blå keps och kom från Uppsala. Sen var han tvungen att gå till träningen. På vägen ut hittade vi en gul/grön (skolans färger) pompom som jag snodde med mig. Som ett minne av cheerleadersarna.
Kandee hämtade mig och Kaitlin och körde oss till repetitionen för Lovewell Ryssland-showen Konflict - An international incident...with music. Jag tänkte bara klargöra: För första gången (men troligtvis inte sista) genomfördes alltså Lovewell i St Petersburg, Ryssland, i somras. Amerikanska och ryska ungdomar skapade en 30min föreställning på två veckor. Den här helgen kom ryssarna till Florida för att sätta upp föreställningen här, som en fullbordning av det kulturerlla utbytet. Något som hade varit häftigt att göra med svenskarna också tycker jag... Tyvärr var det några av amerikanerna som inte kunde vara med den här helgen och därför behövdes två inhoppare. Dessa var Katie och Morgan. Men ingen av ryssarna/amerikanerna var särskilt vana vid att sjunga/agera, så David och Carrie tyckte att det behövdes lite extra röster. Därför fick jag och Kaitlin vara med på scenen, i bakgrunden, för att förstärka lite. Dessutom fick några andra lovewellare från Ft Lauderdale förstärka sången från pianot.
När jag och Kaitlin anlände var vi de första. Förutom Nippe o Carrie. De var redan där. Efter en liten stund anlände David med Sherie, Eric och Justin. Vi gick igenom alla sångerna. Alla tre. Mycket bra låtar faktiskt. Min favvo är Where is Igor?. Som Carrie säger så älskar man den låten ännu mer när man träffar Igor, som är en av de ryska lärarna som kan typ tio ord på engelska. Så himla gullig. Citat Carrie: "Everyone you love to watch on stage is a good actor." Faktiskt ett mycket bra citat! Här kommer delar av Igor-sången:

Where is Igor? Where is Igor?
Is he lost? Is he lost?
Where is Igor?

Could it be the traffic?
Could it be he's dead?
Could it be he's kidnapped?
Or is he still in bed?

Sen kommer den ryska versen och där kan jag bara stava det allra första. Det andra är hur det låter. Den sista delen kan jag inte alls. Än.

Gde zhe Igor? Gde zhe Igor?
On pra pal? On pra pal?
Gde zhe Igor?



När vi lärt oss alla låtarna till själva föreställningen lärde sig alla andra Signs of Life som skulle sjungas efter att föreställningen var slut. Jag och Katie kunde redan den av någon anledning. Vi valde att dansa lite i bakgrunden. Carrie strök alla danssteg dock, vilket vi tyckte var tråkigt. När alla kunde Signs of Life hade vi fortfarande lite tid innan ryssarna, som varit på båttur under dagen, dök upp. Den tiden ägnade vi åt att sjunga/dansa igenom lite gamla Lovewell-nummer. Såsom Ebulemama, Who's who in Hell och några låtar från About Face. Det var roligt!

När ryssarna anlänt åt vi pizza innan det var dags att börja repetitionerna. Jag måste säga att jag tyckte att förestälningen var väldigt...hm..intressant första gången vi gick igenom den. Jag o Kaitlin satt som sagt i bakgrunden och kände oss ganska lost.. Hela tiden. Carrie smög upp på scenen då och då och gav oss lite instruktioner. David avbröt ett antal gånger för att få skådisarna att prata i micken, för att få dem att va på rätt plats vid rätt tillfälle och för att få dem att skärpa sig lite..

Det som egentligen skiljde sig mest från någon annan Lovewell-show jag har varit med i innan var att staffen var med på scen. Det beror på att de ryska lärarna i somras var väldigt med i allting som gjordes så de fick helt enkelt vara med i showen. Vilket gjorde att det blev den första åldersintegrerade Lovewell-föreställningen någonsin. Manuset var väldigt roligt, även om skämten inte alltid gick fram under tunga ryska brytningar. Men alla ryssarna var ordentligt charmiga. En av mina absoluta favoriter var den klockrena Yasha som spelade programledaren. Ja just det, föreställningen handlade om en gameshow mellan amrikaner och ryssar, med frågor om skillnader mellan länderna. Tre gånger utmynnade svaren i konflikter, kännetecknade av att alla började slåss med varandra och sjunga:

When people cry
When people die
It's conflict!

No reason to live
No way to forgive
It's conflict!


Iaf, så var det en sång i mitten ungefär, där alla sjunger om kärlek. Jag, Katie, Kaitlin o Morgan stod och sjöng vid Yasha. Carrie sa att vi skulle vara lite närgående, vilket vi var och vilket inte riktigt uppskattades av Yasha himself. Sjukt roligt! Han var så himla obekväm och vi hade så himla roligt! Sången var iaf jääättefin.

Love is not worth fighting for
Love has never won a war
Love will leave you more confused then you were before

You want a cold war
Or a warm peace
You want a one night
Or a long lease
You want to fight and bleed and die
Until the last man falls
Or kill me with your love
Cause I don't see the walls

Wrong or right
It doesn't matter
Black or white
It doesn't matter
Having a choice
Having a voice
In a cold war
Or a warm peace


Och så lite repriser på det. Men himla fin iaf!!!!

Efter repetitionerna åt vi massa tårta, eftersom två av ryssarna fyllde år. Vi sjöng både på svenska, ryska och engelska. Coole värre! Sen åkte jag och Kaitlin hem. Och somnade ganska snabbt eftersom vi båda var ganska väldigt trötta.

Till frukost hade Kandee varit iväg och köpt mackor. Nä de frågade vad jag ville ha och jag svarade att en macka med ost och skinka skulle sitta fint så kollade båda två skumt på mig. Och "ifall vi skulle behöva lite socker" så köpte Kandee även två choklad-croissanter... Hehe.

På schemat för lördagen stod först stranden. Och omg vilken strand! För det första så var vädret jättejättefint! Sol och varmt och blå himmel. För det andra så var havet jättejättecoolt. Varmt, inte-lång-grunt, stoooooora vågor. Så stora att man inte får gå ut långt. Men eftersom det blev djupt snabbt så spelade det noll roll. Jag badade typ jättelänge med Justin och Luke. Två himla goa killar som har gjort Lovewell i Ft Lauderdale en massa (några) gånger. Här är lite underbara bilder från beachen:

Eric Flemons ville väldigt gärna surfa men fick inte för livvakten..


Kaite kan aldrig låta bli Nippes hatt. Men här har han faktiskt gett den till henne. Mysig bild iaf.


Solande ryssar på stranden :) Detta är Nika, Olesia och Sasha. Vissa av ryssarna hade aldrig sett havet innan.


Haha detta var det roligaste ever! Jag och Kaitlin såg livvakterna, som såg preciiiiiiis ut som livvakter ska göra. Långt, blont surfarhår, solbrända, muskulösa och små röda badbyxor. Det fanns en med ännu mindre. Iaf så ville jag att Kaitlin skulle ta ett foto av mig med en av dem och vi stod i typ 3 minuter nedanför deras lilla office och försökte fånga mod till att be dem.


Mr Spangler on da beach!

När vi hade badat jättemycket och slutligen duschat av oss en massa sand och salt (omg havet hade 3% salt...)så hade de vuxna (mammor och så) fixat en massa fika. Mackor, kakor, frukt och grönt. Jag smakade mitt livs första Peanutbutter/Jelly-sandwich. Carrie har det på film. Haha. Det var helt okej. Inte övergott men inte äckligt. Intressant. Vi såg äkta papegojor i ett träd. Asså äkta, fria. Coolt.

På kvällen var det dags för Grand Night for Singing. Jag, Kaitlin och Kandee var ute och åt innan. Alla ryssar och alla andra var också på föreställningen. Vi träffade Lizzi, lovewellare som bor en timme från Ft Lauderdale. :D Föreställningen var helt underbar! Någon sorts mix av musikalnummer från Rodgers and Hammersteins samlade verk. För er som ännu inte har skapat er den uppfattningen så är Dorie Spangler helt fruktansvärt överunderbar, duktig och fenomenalt rolig! Och ganska lång.

Supersötisar som väntar på att bli insläppta. Kaitlin. Justin. Emma B (mycket känd...).


Emma B fotade olagligt under föreställningen och lovade att jag skulle få fotona ;O) Detta är alltså ensemblen.


Finn ett fel... Nej förlåt, det är bara det att Lizzi's kläder inte riktigt smälter in med de andra. Kan vara eftersom hon är den enda som inte var med i föreställningen... Från vänster: Jenna. Lizzi. Ali. Dorie. Sam.


Tre av de personer jag tycker mest om i heeeeeela världen: Nippe. Carrie. David.

Efter föreställningen var miss Geraigiri (Kaitlin) och jag hembjudna till Jenna. Det var vi, trillingarna Cohen, Daniella och Max. Käkade lite smått och gott. Jag fick se Jennas cello, oooooh coolt! Sjöng singstar 80's, den amerikanska versionen (dvs utan svenska låtar). Anna, Jenna vill att du ska ta med svenska 80's i jul så hon kan testa om spelet funkar. Miss Iden saknar nämligen tonerna av Fantasi... Iaf, de hade bytt ut de svenska låtarna mot en massa mysko engelska.. Bl a en rapp-låt. Det var iofs ganska coolt! Jag fick också höra lite äkta highschool-skvaller. Den var ihop med den men sen blev den typ ihop med dens bästa kompis och då försökte den få den att bli ihop med någon annan för att slippa känna dåligt samvete. Osv. Max berättade. Det tog typ en halvtimme. För alla avbröt hela tiden :P

Jenna har en supercool foto-vägg. De flesta bilderna som sitter längst ut är från Sverige. När jag träffade mrs Iden sa hon att hon kände igen mig från Jennas alla foton :P


Jennas drick-pose.

Kaitlin och jag lånade med oss Carry On från Jenna och planerade att kolla på den när vi kom hem. Jag tror vi båda lyckades slumra till tre gånger på en halvtimme och beslutade att det var oförskämt mot en så bra föreställning att somna var tionde minut, så vi gick och lade oss istället. Jag måste säga att jag var lite besviken på filmningen dock (förlåt..), jag hade förväntat mig något spektakulärt.. Men men, det spelar egentligen ingen roll när handlingen är bra :O)

På söndagen var det partyparty hos Spanglers. Ooooh, skitcoolt juh. Massa lovewell-folk, massa mat, massa kul. Det var enormt roligt! Och jag tog en maaaassa bilder :O)

The Spangler House :D


När vi kom dit var det sång och dans i vardagsrummet.


Detta är bara så supercoolt! En massa Lovewell-filmer på VHS/DVD. Två exemplar av 360. Två exemplar av mitt PA. Ett exemplar av The Road to Eville. Med mera, med mera.


Detta är typ ännu coolare! Tre exemplar av Davids bok om Lovewell!!! :D


Sherie Spangler (den yngsta) vid sjön som gränsar till tomten.


Yasha kombinerar mat med lite gungande


Ryssar :D:D<3 Detta är Anastacia (tror jag..), Ivan, Sasha, Olesia och Nika. Är dom inte översöta??


Lizzie :D


Eric Flemons kallas inte apa för inget. Det är inte det att han ser ut som en eller så. Det är inget illa menat. Men han gillar att svinga sig i träd.. Lite senare tog han och ryssarna båten till andra sidan sjön och klättrade i ett ännu högre träd. Detta gillade inte mamma Flemons..


Min hatt. Den här gången på Ali. Jag har även fotobevis på Justin, Sherie, Yasha mfl som har stulit den.. Justin är en lite linslus, och likt vissa andra (host inga namn) kan han inte se normal ut på bild...


Aaaaaaaaaaw. Katie och Dorie är så söta sååååå!

Efter partyt var det en dryg timme innan vi skulle vara på plats för en sista repetition av Konflict. Jag, Kandee och Kaitlin åkte och käkade. Himmelskt gott. Särskilt efterrätten. Som kom som Dessert-Shots. Små och supersöta och jättegoda och alldeles lagom. :D I bilen kollade Kaitlin fascinerat i den nya IKEA-katalogen. Exotiskt värre. IKEA har precis öppnat i Ft Lauderdale och folk är som gaaaaalningar. Jag tror inte bara det är för att man kan köpa svenskt godis där dock... Men det verkar lite mysko att alla amerikaner helt plötsligt inser att de behöver nya hyllor med namned Ivar.. För hysterin är verkligen enorm.. Både ordinarie och första reservparkering var fulla när vi körde förbi.. Men Kaitlin tyckte mycket om katalogen, eftersom namnen på möblerna är desamma som i Sverige och hon därför kunde förbättra sin svenska med ord som "Kramgo" och "Snurra".


Jag ser allmänt dum ut.

När vi kom fram till stället där vi skulle ha föreställningen körde vi igång med rep ganska snabbt. Det gick bättre än förra gången, men inte klockrent. Suck att jag aldrig kan Trusta The Process... Lovewellarna som inte skulle vara med förrän i Signs of Life kollade på och tyckte det var hysteriskt roligt och bra!
Efter repet var det middag innan föreställningen. Och vem kom då? Jo, Cassie!!!! Omg, ingen trodde att hon skulle komma men på morgonen hade hon bestämt sig för att ta bussen och typ överraska alla. Typ skitkul!!! :D Eftersom klockan var efter sex var det redan den 5 november i Sverige och jag och Kaitlin hade fixat lite presenter till Nippe. Så vi gick runt och samlade namnteckningar på kortet innan vi allihop stämde upp i Happy Birthday to You och överlämnade den rosaluddiga presentpåsen. Presenterna var följande:
- En styck bok: Wisdom for a young musician, där vi lite random råkade kryssa över alla "young" och sedan kommenterade på lite random saker inuti.
- En styck pooping reindeer; en plastren som bajsade jellybeans.
- Ett kit med namnet The Art of Bellydancing. Se fram emot Talent Shows nästa år! Nippe fördjupade sig genast i instruktionsboken:

Btw så kan jag upplysa er som lika otåligt som jag har väntat på uppdateringar på Nippes blogg om USA, att han har slutat, Kanske ganska obvious. Han har iaf besökt Ohio och NY på vägen till Florida och åkte tillbaka till Sverige igår (6 nov).

Carrie hade gjort en superfin ballong som jag var tvungen att ta ett foto av!


Den lilla scenen som är helt underbart fin! Jag är fullkomligt kär i Lovewell-skylten! :D

Föreställningen gick JÄTTEBRA! Fruktansvärt bra! Det är detta jag menade innan med att jag aldrig kan lära mig att lita på processen. Alla var på topp och publiken ÄLSKADE det! Fatta känsla det var i slutnumret, ojojoj.

When two worlds collide
Walls must come down
If you want to make peace
Gather friends around

When people cry
When people die
It's conflict!

No reason to live
No way to forgive
It's conflict!

Maybe we can dig much deeper
Maybe we can try much harder
Maybe we can end the struggle
End the strife
Walk away from death and war
And walk towards life

Problems can be solved
Conflicts can be resolved
There is no reason why we can not rise above
The conflict
With love


Omg, jag får gåshud bara jag skriver ner texten.. Stående ovationer. En kvinna från FN var inbjuden och höll ett litet tal om hur otroligt fantastiskt det här var. Och det var först då jag fattade hur otroligt fantastiskt det faktiskt var. Ryssland och USA. USA och Ryssland. "There is no reason why we can not rise above the conflict with love". SHIT POMMES! Så nu skulle hon ta med sig det här och visa för sina ambassadörkompisar på FN och så. Så himla coolt. Igor höll ett tal på ryska som översattes av en av de andra ryssarna, Natasha. Igor är så himla söt.

Sen sjöng vi Signs of Life och det var helt underbart även om det kändes konstigt att göra det där och då.. Jag och Katie (som ju var de absolut bästa sångarna i Livstecken...Not..) fick stå längst fram vid mittmicken eftersom vi kunde låten så bra. Tyvärr tänkte vi för sent på att Cass var där, så hon stod inte där med oss...
Jag har hittat min favoritsångerska genom tiderna. Meagan Nagy. Har varit med i Lovewell Ft Lauderdale åtminstone de två senaste åren. Herregud vad människan sjunger. Det går inte att beskriva.. Med lillasyster Hallee sjöng hon först My Grandpa's Eyes från Lovewell i Kalifornien och sedan solo Home(? Från någon av de senaste programmen i Ft Lauderdale) med ensemble och Eric. Oh my goodness..



På borden fanns såna här superfina stjärnor med random bilder från Ryssland i somras. Jag råkade lite diskret sno med mig en blå stjärna, fast någon sa att jag fick.


De tre yngsta systrarna Spangler; Dorie, Cassie och Sherie. Världens sötaste! Tyvärr kunde inte Margie (och Mats) komma...:(

Eftersom Kaitlin hade skola dagen efter så kunde vi inte stanna så länge. Avskedet tog dock ganska lång tid.. Eftersom jag har träffat en massa nya underbara människor :D Kramkramkramkram. De flesta kommer jag träffa i jul. Men ändå. Som sagt så skulle Nipps åka hem till Sverige, så vi ses inte förrän Lovewell Sweden i sommar. Vilket osökt leder mig in på sommarplaneringen, som just nu ligger ganska utpusslad. Så jag skulle kunna dela med mig av min sommar till er så ni vet hur den ser ut :D

Jag kommer hem den 25 maj. Den 16 juni börjar Lovewell i Fort Lauderdale (anmälningsblanketter fanns att ta på bordet utanför). Det innebär dryga två veckor hemma, och om du har tur Anna, så hinner jag komma på din student. LW FtL är slut den 6 juli. Den 14 juli börjar Lovewell O-hamn. Det blir en knapp vecka hemma. Slut den 3 augusti (föreställningar 1-2 alt. 2-3). Intensivt, dyrt och himla roligt! Sen ska jag flytta hemifrån :D

Vi somnade rätt så snabbt när vi kom hem. På morgonen körde vi Kaitlin till skolan och sen hade jag en knapp timme innan Kandee så snällt skjutsade mig till flygplatsen. Kollade lite på pedagogiska Musse Pigg på TV. Tog lite foton hemifrån Kaitlin. Detta är Bailey:


Detta är typ skitkul! Kaitlins skolfoto från fjärde klass. Framför den amerikanska flaggan. Vad sjutton hade hänt om mellanstadiebarnen i Sverige hade fotats framför vår blågula fana?

Jag har räknat ut att jag efter denna resan har åkt med 14 flygplan på tre månader. Det är ganska mycket. Jag har inte fastnat i säkerhtskontrollen en enda gång. Förrän nu. Självklart. För att jag inte hade packat upp min externa hårddisk. För att de inte sa något om det, bara datorn. För att jag aldrig har behövt packa upp den innan. Men helt plötsligt var jag terrorist-potentiell och de skulle rota igenom min väska i jakt efter bomber. VILKET innebär att skrynklar till min stjärna som jag så fint lyckats packa ner och stödja med kläder för att den inte ska vikas... Suck vad jag blir trött.. I övrigt gick hemresan bra. På flygplatsen i LAX slår jag mig ner på Starbucks med en mugg med någon mysko dricka som inte var speciellt god samt ett danskt bakverk. Lite förstrött kollar jag på texten på muggen.. Woooooooooooah..


Så jag skulle vilja sammanfatta det som att helgen har varit fullkomligt jättebra! Och definitivt värt pengarna! Det enda dåliga är att jag inte riktigt kände någon stark längtan att åka tillbaka till Kalifornien utan mycket hellre hade tagit planet med Nippe tillbaka till Sverige.. Men men.
Det är nu 5 veckor kvar av terminen, vilket är hysteriskt. Måndag är en helgdag. Men vi har ganska mycket som måste bli gjort innan jullovet.. Idag fick jag mitt första A+. Det kändes bra. "A+ Well done". :D
Nu när jag äntligen har skrivit färdigt detta mastodontinlägg som jag påbörjade igår kväll (ett drygt dygn sedan..) ska jag antingen ta tag i min läxa som redan är försenad eller gå och lägga mig och försöka bli kvitt jetlaggen, som iofs inte är jättestor men definitivt märkbar. Det blir nog sova och gå upp tidigt.

Poka! (hejdå på ryska)