Who Arted? Making Art a Verb

Hm. Hm. Jag har ett behov av att säga hm då och då. Hm. En sak som är himla mysko med amerikaner (eller rättare sagt alla som inte är svenskar..) är att de kan gå fram till vem som helst och börja prata. Som svensk i ett land som då inte är Sverige kan därför vara lite knepigt. Man blir rädd när främlingar kommer fram till en och börjar prata om vädret.. Eller om andra saker.. Som igår. Jag stod och väntade på bussen. Helt oskyldigt. Då kommer det fram en tjej, 20-årsåldern, och säger: "I like your shirt". Först kopplade jag inte alls. Hm vad är nu shirt. Justja! Tröja. För hon kunde inte sagt skirt eftesom jag inte hade kjol på mig (jag kommer ihåg hur svårt det var att höra skillnaden på de två orden när vi lärde oss dem i fyran). Så jag tittar efter vad jag har för tröja på mig. "Who Arted?" Okej, nu är ju det en av mina favorittröjor, av EN anledning. Det är en Lovewell-tröja med ett bra budskap. Jag gillar inte modellen särskilt mycket. Färgen är svart och vanlig, texten vit. Så varför, frågar jag mig, kommer denna människa fram och säger att hon gillar min tröja? Jag säger tack of course, och funderar på om jag ska fråga varför hon sade så (hade det varit mina jeans (Lovewell) eller min hatt så hade jag nog inte blivit så paff...) men hennes buss kom och hon boardade den typ direkt efter att hon pratat med mig. Så jag stod kvar, lämnad med ovissheten.
Vad som slår mig är förstås att detta kan ha varit en lovewellare, som kanske också har en Who Arted?-tröja i garderoben. Och då missade jag min chans att stifta bekantskap med denna kreativa individ. Varför skulle någon annan liksom paya interest till min tröja...?
Tänkte jag. Idag hade jag den på mig igen, för att se om den okända själsfränden kunde ge sig till känna igen. Nej, såg inte skymten av henne (på ett campus med 17000 elever), men DÄREMOT, när jag gick in på damernas så var det en ANNAN tjej som sa samma sak. "I like your shirt!" VAD ÄR DETTA? Nu lät jag inte situationen rinna genom fingrarna utan frågade varför hon tyckte det. Svaret var att hon bara helt enkelt gillade den.. Jaha.. Där drog jag två slutsatser:
1. Amerikaner är konstiga.
2. Det jag hoppades var nya lovewellkontakter troligtvis inte var det..
Det kanske är lite pinsamt att låta en stor del av sin blogg handla om en simpel T-shirt, men detta kändes angeläget att få berätta om.. Av någon anledning får det mig att tänka på Raymond och Marias hit "Ingen vill veta var du köpt din tröja" men ni väljer ju faktiskt själva om ni vill läsa den här smörjan eller inte. Jag har iaf den slutgiltiga slutsatsdragningen kvar innan jag slutför det här stycket:
Att folk här reagerar på budskapet på min tröja: Who Arted? - Making Art a Verb kan bero på:
1. Amerikaner är mer kreativa och Art-intresserade än svenskar? (fel: mer meeeedvetna om sin egen kreativitet)
2. Amerikaner kan engelska bättre än svenskar (sant..)
Så medan svenskarna kommer fram o säger: Eeeeeeeeh va *piiiip* betyder "Who Arted?", och man måste vända ryggen till så att de kan läsa "Making Art a Verb" och de FORTFARANDE inte fattar så kommer amerikanerna bara fram o säger: I like your shirt! Jag tror jag ska flytta hit..

Idag har jag checkat ut utrustning för första gången. Det var hemskt. Jag tänker inte tråka ut er med alla regler som finns för utcheckning, men de är mååånga! För det första kan man bara göra det mellan två o fyra. Jag var där kvart i fyra. Sen ska man checka väskan så att allt är där, för annars måste man betala. Logiskt. Om jag lämnar in kameran för sent (dvs efter imorrn) och något är sönder så måste jag betala huuutlösa summor.. Därför är jag rädd... Men ibland måste man göra saker som man är rädd för också. T ex när man ska black-codea ett band tills imorrn. Det håller jag på med nu, innan jag ska låna ut kameran (gulp!) till Corinne, Stina o Tina som kom på det för sent..! :o)

Har haft lite kontakt med de där hemma och operationen gick bra. De tog bort Amygdala ur Anders hjärna och den såg inte ut som den skulle. Vilket förhoppningsvis betyder att det som inte har varit bra försvinner med den vita hjärnvävnaden.. Ja, det gick bra iaf, och han ska förhoppningsvis komma hem på fredag, om allt går om det ska!