Livet

Jag pratade med mamma på skype igår, mestadels om andra saker, men jag frågade hur det är med Anders och operationen, och hon svarade att de har lovat någon gång september/oktober. Om de inte har hört av sig innan slutet av september så ska mamma o Erik ringa o pusha på dem. Sade hon. Igår/idag (onsdag svensk tid). Imorrn (torsdag) skulle hon åka iväg, pilgrimsvandra i Vadstena under helgen. Ingenting för mig tror jag, men för henne är det bra. Bra att få vara lite för sig själv ett tag. Men nu blir det inte så. Anders ska opereras på tisdag, läggas in på måndag. Min bror, min lillebror, ska läggas in för brain surgery om mindre än en vecka.. Herre gud, vi har ju vetat det jättelänge, att det skulle komma, men det känns helt sjukt konstigt. Och läskigt. (Jag har nog sett för mycket på Grey's Anatomy.. Annars hade jag inte varit så insatt i sånt där över huve taget.) Operationen är dock inte farlig (även om det känns så), det kan inte bli sämre, bara bättre, och det hoppas vi ju alla på. Att han ska kunna må bättre. Men ändå. Hjärnoperation (är det det svenska ordet?), Brain surgery.. Jag skäms för att jag befinner mig på andra sidan jorden. Men jag tänker på dig, Anders, det hoppas jag att du vet! Allting kommer gå jättebra!