Utvärdering

Innan jag glömmer det vill jag gratulera alla som fyller år idag. Den 24 maj är en av de dagarna jag känner flest peeps som blir lite äldre. Från familjevänner: Knut. Från mellanstadiet: Tove och Dan. Från högstadiet: PA.  Från filmningen: Anna. Från Ryssland: Kirill. Stort grattis allihop! С Днем Рожденья (okej jag e inte helt säker på att jag fick det rätt, men det var ett försök iaf!)

24 maj. Idag är det 41 veckor sen jag kom till Santa Barbara. Det är ungefär lika overkligt som att jag är hemma om typ 32 timmar. Jag vet att det har varit mycket gnäll här på bloggen, mycket hemlängtan och festande rumskompisar. Mycket konstiga amerikaner och alldeles för mycket läxor. Och sure, allt det där har visst då inträffat under de senaste 9 månaderna, men förhoppningsvis är det inte de minnena som fastnar, det är inte det jag kommer tänka på idag och imorgon. Utan det positiva. Det som har gjort mitt läsår i Amerikatt till en oförglömlig resa, upplevelse och frossa i allt det underbara det här landet har att erbjuda! :D

Så. För att kolla lite hur jag klarat av det har jag ett par punkter:

• Bo hemifrån. Tjaaa, jag har ju inte gett upp iaf? Nej, men det har varit svårt stundvis och då har mamma funnits som stöd hemifrån och berättat hur jag klarar mig ur situationen. Men i stort sett tycker jag nog att det har gått bra. Jag har ätit ordentligt, men utan att gå upp avsevärt mycket i vikt. Jag har haft rena kläder och jag har städat nästan en gång i veckan. Det ska bli intressant att se hur det är att flytta hem igen... Jag har även hållit mig borta från sjukdomar helt okej. En kort period i början av den här terminen med en rejäl förkylning, och sen den lite random natten när Erika va här. Annars frisk.

• Ekonomi. IG. F. Whatever you want to call it. Nej, det gick inte så bra. Jag tänker inte säga hur mycket jag har behövt låna, men det är way too much. Orsaker? Well först av allt så har jag inte haft något jobb. Hade jag verkligen ansträngt mig så hade jag nog kunnat fixa ett nån gång under året, men orken och lusten fanns inte riktigt. Sen gick min kamera sönder. 6000 för att köpa en ny och 3000 för att laga den gamla. Däri ligger de stora skulderna. Sen det lilla faktumet att jag har rest en del har ju inte direkt bidragit till en snål plånbok. Återigen så har mamma funnits där och hjälpt mig.

• Skolan. Även utan att ha sett mina slutbetyg för den här terminen så kan jag säga att det har gått bra. Över förväntan vet jag inte om jag kan säga, för jag minns inte vad jag förväntade mig. Men jag har lärt mig massor! Så även om det inte blir straighta An (chansen finns, men det kan också bli ett par Bn) så har det SÅ varit värt det! Och även om jag inte kan använda själva kurserna och betygen som underlag i fortsatta studier i Sverige så kan jag definitivt använda kunskaperna!

• Språket. Vilket språk? Svenska eller? Nej, det har väl varit en besvikelse. Hade jag vetat att Santa Barbara är invaderat av blondiner, backslick och H&M så hade jag aldrig valt att åka hit. Inte sjutton spenderar man väl frivilligt ett år i USA med att umgås med svenskar? Och ändå blir det ju så. För om man kommer ensam hit och blir placerad i en lägenhet med 4 andra svenskar, och alla lägenheter runt omkring ser likadana ut - ja då är det ju inte så att man vägrar umgås med de människorna? Och sure att jag o Elin försöker prata engelska ibland, men det känns rätt så fånigt... Tacka vet jag Katrine o Jessie.  Och lärarna förstås. Jag hoppas iaf att min engelska har blivit lite bättre...

• Upplevelser. Om ekonomi-biten väger ner så väger upplevelse-biten upp med minst det dubbla.  småutflykter här i krokarna; valsafari, Solvang, bergen och sen ett par rundor till Hollywood. Tre gånger i Portland. Chicago. Två gånger i Florida. New York. Ja, det har inte varit brist på resandet. Jag tror jag har varit på 24 flygplan sen jag åkte hemifrån. Och om 1,5 månad är jag uppe i 31 på ett år, tror jag. Lets bidra till the koldioxidutsläpp. Jag har sett sex musikaler. Tappat räkningen på hur många filmer. Träffat mycket trevligt folk. Ja, på upplevelsefronten har det varit ett superb år!

Jag skulle vilja tacka en del personer som gjort att jag klarat av det här. Först och främst min kära mor. Stöd och uppmuntran och råd och ibland bara någon att prata med. Sen vill jag tacka alla mina nyfunna kompisar, svenska som danska som amerikanska som tyska; Elin. Katrine. Jessie. Tini. Stina. Corinne. Tina. Maria. Hannes. Peter. Richard. Victoria. Laura. Nanna. Kasper. Utan dem hade det här inte gått över huvud taget och jag tror jag kommer hålla kontakten med åtminstone en del av dem. Mina kära lärare; Curtis Bieber. Michael Colin. Jon OBrien. Michael Stinson. Coach Somjagintevetvadhonheter. Ellen OConnor. Candace Schermerhorn. Josephine Brummel. Bob Blackwell. Näst upp är alla som har varit och hälsat på mig; Sinem. Anna. Helene. Natalija. Mamma. Erik. Anders. Olle. Linnea. Aaron. Malin. Nathalie. Erika. Kaitlin. Shit tänk om jag glömde nån... Förlåt isåf! Jag vill också tacka alla som jag hälsat på i Portland, Chicago, Ft Lauderdale, NYC. Sist men inte minst, alla som har mejlat, chattat, bloggkommenterat eller ringt. Tack alla för stöd och uppmuntran och massa roligheter! :D

Shopping-kvoten är uppfylld.

Solbränne-kvoten är uppfylld.

Snabbmats-kvoten är uppfylld.

Jag är redo för söndagsstängda affärer, somrar som regnar bort och mormors köttbullar!

Sverige, here I come!