Uppfoljning

Suck.
Suck, suck, suck, suck.
(På svenska, inte engelska)

Jag bestamde mig sa for att inte gora laxan. Ha ha, tankte jag, nu far vi se hur detta kan påverka betyget! (For sakerhets skull packade jag ner minneskortet med bilderna jag tog i sondagds i vaskan.) Presentationerna borjade och jag lyssnade lite smått intresserat på person nummer ett. Nar denna visade bilden som hon hade gjort om visade det sig att den inte var speciellt lik originalet. Men lararen var enbart positiv. Sa har fortsatte det genom hela kvallen, sa nar alla dagens redovisningar var klara sa visade jag min bild for lararen, som sade att ja vad fint jag har lyckats. What? Jag var ju varken nojd eller tycker att jag gjort ratt. Sa nu ska jag bara uploada bilden pa hans hemsida, forbereda en kort presentation till nasta gang och sen ar det klart.

Och jag som ville misslyckas for en gangs skull...

Eftersom detta ar min blogg och just nu mitt enda utlopp for kanslor och åsikter så tanker jag skriva vad jag kanner om detta amnet. Min kara moder har predikat bade for mig och for mitt snille till lillebror att det har med betyg ar nagot som man inte ska skryta med, for de som inte har lika latt for skolan som en sjalv. Att om man sjalv ar onojd med att ha fatt ett vg, sa kanske nagon annan har slitit arslet av sig for att na upp till ett... Detta ma vara hur sant som helst. Men o andra sidan kan jag inte vara nojd med ett vg om jag vet att jag hade kunnat fa ett mvg om jag anstrangt mig lite mer - det ar allt om personliga mål och ribbor.
Det finns en viss sorts larare som gor mig lite pissed off. Det ar det slaktet som satter sina omdomesgranser och krav oavsett hur klassen ser ut. Om ett projekt ska uppfylla vissa krav for att vara mvg sa ar alla projekt over den gransen mvg. Och med omdomet "mycket bra jobbat" och "fortsatter du sa har sa ar ditt betyg spikat" lamnas eleverna med ett nytt projekt. Jag HATAR det. For aven om det ar ett mvg-arbete sa behovs stimulansen for att intresset ska hallas uppe. Jag tror det ar darfor OB-jobben va sa viktiga under gymnasietiden. I skolan sa jamfors man med de andra skoltrotta elverna, och far noja sig med ett "bra jobbat!", medan Jonas aldrig tvekar att ge en konstruktiv kritik om man fragar efter det. Utan OBn hade jag nog inte lyckats hålla filmintresset uppe - det ar det som håller mig från att lagga kamerorna på hyllan just nu, langtan efter att fa bara kameracasear, langa kabel, rigga stativ med hjalp av remmar och sedan bara glomma bort omgivningarna med synen fokuserad på en liten rektangular, svartvit skarm och horseln på skamtandet nere i bussen, stundvis blandat med irritation från bildproducenten som inte gillar nar man inte laser tankar till 100 procent... Inget, gott folk, går upp emot den kanslan.

Jag misslyckades alltså med mitt tankta misslyckande... Dags att sova...